Svenska Kyrkan visar vägen mot skogens högre värden – hufvudstadsbladet

Sveaskog bör ställa sig bakom Svenska kyrkans ambitiösa utredningsförslag om att ställa om till ett mer klimat-, natur- och inte minst lokalt samhällsorienterat skogsbruk. Det skulle göra skillnad och väcka hopp om att en förändring är möjlig.

På gränsen mellan Floda och Gagnefs socken ligger ett lite större skifte som i stort sett har undgått alla omfördelningsövningar i området. Det är den så kallade “Prostskogen”. Jag är själv en av de mindre råa grannarna. Det finns inget anmärkningsvärt med vare sig kyrkans skifte eller mitt. De ser ut som den svenska skogen gör nu för tiden. Det vill säga helt präglat av de senaste 60 årens rationella skogsbruk, med medelåldrade och yngre bestånd som är homogena vad gäller trädslag.

Jag har bara några riktigt gamla tallar kvar från en tidigare liten inhägnad fastighet, som innan omarbetningen ansågs vara för liten för att använda “rationellt”. Den “andliga” upplevelsen av att gå runt där är inte särskilt hög och råkar man gå in i “Provostskogen” är det inte bättre, snarare tvärtom, tyvärr.

Och sedan se det ute i kyrkoskogen. Som en av landets största skogsägare, främst de så kallade “prästlönetillgångarna” med drygt 460 000 hektar skogsmark, har kyrkan följt de djupt upp- (eller snarare nedåtgående) hjulspåren för hur svensk skog ska användas. Det är den kortsiktiga ekonomin som har styrt, det vill säga maximera virkesuttaget, för att maximera lönsamheten i varje enskild verksamhet, från avverkning till återplantering.

Det har varit och är fortfarande helt i linje med Svenska kyrkans krav på skötseln av sin skog, samt svenska statens förvaltning av sina företag, inklusive Sveaskog. Det enda övergripande målet hittills är att maximera den ekonomiska avkastningen. Denna “rationella” användning har dock under lång tid väckt mycket intern och extern kritik mot kyrkans skötsel av skogen.

Kritiken har accelererat med de växande insikterna om den pågående utarmningen av biologisk mångfald och inte minst skogarnas sårbarhet för och betydelse för att hantera klimatkrisen. Ur detta tillsatte kyrkan 2023 en utredning under ledning av Skogsstyrelsens tidigare generaldirektör Göran Enander, som i veckan presenterade sin drygt 400 sidor långa rapport.

Analyserna och utredningens slutsatser i många frågor strider mot hur svensk skogsindustri vill beskriva skogens roll och funktion i omställningen till ett mer hållbart och klimatanpassat skogsbruk. De senare vill i praktiken fortsätta som tidigare med tonvikt på volym vad gäller virkesproduktion och inte minst utvinning. Svensk skogsindustri har sin ekonomiska och därmed ideologiska tyngdpunkt i den volymdrivna massa- och pappersindustrin, där man lyfter fram fiberbaserade pappersprodukters roll som substitut för fossilbaserade produkter.

Kyrkans utredning är mer krasslig och slår fast att endast 20 procent av det som avverkas blir trävaror som har en mer långsiktig klimateffekt. Resten lämnas på hyggen, bränns direkt i värmepannor och i produktionsprocessen, eller blir pappersprodukter med kort livslängd och som dessutom ganska snart tas ut som koldioxidmolekyler genom en skorsten. Utredaren anser att substitutionseffekterna är överdrivna och osäkra.

Förslagen i utredningen skulle, om de genomförs, innebära en långtgående förändring av hur kyrkan ska sköta sin skog. Det övergripande förslaget är att det tidigare ensidiga ekonomiska målet ersätts med att prästens lönetillgångar ska förvaltas ändamålsenligt och resurseffektivt där “andlig, ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet ska säkerställas i förvaltningen”.

De konkreta förslagen är att minska andelen av den produktiva skogen som används för traditionell avverkning till mindre än hälften och att låta en stor del av denna växa 20 procent mer än den “lägsta tillåtna avverkningsåldern”. En tredjedel ska anpassas till ett mer naturligt skogsbruk och i norr ska en stor andel anpassas till rennäringens behov. Dessutom ska andelen skog som frivilligt skyddas från avverkning ökas från 10 till 20 procent.

Det kommer såklart kosta. Utredaren räknar med att resultatet från skogen på kort sikt kommer att sjunka med 100 miljoner kronor per år. Men som skogsdebattören Leif Öster Leif Öster: “Kyrkan blir klassens ljus om skogsförslaget antas” – Supermiljöbloggen (supermiljobloggen.se) anger att detta motsvarar 20 kr per medlem i Svenska kyrkan.

Det finns kvar för att se om Kyrkomötet nästa år antar utredningens förslag som nu ska ut på remiss. Det kommer med största sannolikhet att mötas av massiv kritik från de med kopplingar till skogsindustrin, vilket i sin tur sägs ge ett rejält brandstöd. Men oddsen för att det mesta går igenom måste ändå anses vara goda.

Utredningen ska också ses som ett progressivt inspel i alla pågående utredningar av svenskt skogsbruk. Men framför allt borde det ha betydelse för hur statliga Sveaskog och även Statens Fastighetsverks använder våra samägda skogar. Även där kan en “andlig beväpning” behövas. Och vad gäller “Prostsskogen” så kan den förhoppningsvis stå värd för en egen mässa i framtiden.

Per Lindvall är krönikör på hufvudstadsbladet.