Ukraina, Israel och Taiwan är olika fronter i ett och samma krig



dcb639c7 334a 4413 a5cc eb7349cb63ad

För ett år sedan, den 7 oktober 2023, korsade 3 000 Hamas-terrorister gränsen till Israel och begick den värsta massakern på judar sedan andra världskriget. Mer än 1 200 människor dödades och över 5 000 skadades.

Det tog omvärlden lite tid att förstå, men idag står det klart att kriget mellan Iran och Israel började där och då.

Upptakten till kriget mellan Ryssland och Ukraina var också oklar. Det började gå utför redan i augusti 2008, med Rysslands invasion av två provinser i Georgien, som följdes av den illegala annekteringen av Krim och attackerna mot Donetsk och Luhansk 2014.

Men det var först med den fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 som poletten föll. Nu vet vi att detta är ett existentiellt krig för Europa.

Det pågår ännu inte ett fullskaligt krig i Sydkinesiska havet, men konfliktnivån stiger. Mängden inblandade aktörer, med konkurrerande territoriella anspråk, gör det svårare för omvärlden att förstå dynamiken.

Men det handlar till stor del om att Kina ska stötta sig på grannländernas bekostnad. Det gäller särskilt Taiwan som Kina hotar att invadera.

Resultatet är en alltmer polariserad och farlig värld.

Det är olika fronter i samma krig. För Iran utgör Ryssland och Kina inte bara ett existentiellt hot mot sina respektive grannländer. Tillsammans hotar de den regelbaserade världsordningen. De har blivit vår tids version av den onda axeln makter som tillsammans med likasinnade, som Nordkorea, utmanar västvärlden med både militära och ekonomiska medel.

Resultatet är en alltmer polariserad och farlig värld.

Man kan naturligtvis ifrågasätta hur mycket dessa länder har gemensamt, förutom deras auktoritära regimer. De verkar trots allt på vitt skilda arenor med helt olika förutsättningar.

Men oavsett vad de tycker om varandra så väljer de helt klart att samarbeta i allt högre grad. I kriget mot Ukraina använder Ryssland ballistiska missiler från Nordkorea och iranska drönare, medan Kina förser den ryska militärindustrin med nyckelkomponenter.

Nordkorea och Iran har också ett långtgående vapen- och tekniksamarbete.

I maj i år genomförde Iran, Ryssland och Kina till och med ett gemensamt militärövning i Omanbukten där mer än 20 krigsfartyg deltog.

Det finns kritiker som varnar att bunta samman länder på detta sätt, med hänvisning till historien. När termen “ondskans axel” introducerades av George W Bush i januari 2002, i hans tal till nationen några månader efter attackerna den 11 september syftade han på stater som ger stöd och skydd åt terrorister.

Med facit i hand kan man konstatera att USA inte har utsatts för någon liknande terrorattack sedan dess. Men priset har varit högt. Kriget mot den tidens onda axelmakter, inte minst de eviga krigen i Afghanistan och Irak, kommer knappast att minnas som ett framgångsrecept.

Konflikterna hänger ihop. Skulle Ryssland få göra erövringar i Ukraina kommer det i Peking att tolkas som att västvärlden inte är beredd att försvara sina allierades gränser.

Men trots konceptets skamfilade rykte finns det en viktig poäng i att tala om en ny “ondskans axel” när det gäller Ryssland, Iran och Kina. Den republikanska presidentkandidaten Nikki Haley var med om detta ett tag kampanjmöte förra sommaren.

Hon påminde om att “en vinst för Ryssland är en vinst för Kina”, och tillade att “vi inte kan tillåta att ondskans axel får mer medvind”.

Konflikterna hänger med andra ord ihop. Skulle Ryssland få göra framsteg i Ukraina skulle det i Peking tolkas som att västvärlden inte är beredd att fullt ut försvara sina allierades gränser, med potentiellt ödesdigra konsekvenser för Taiwan. Och för Litauen och kanske Polen, i nästa nivå.

Likaså skulle det vara ett stort nederlag för väst om Iran snarare än Israel skulle vinna kriget i Mellanöstern och öppna portarna för ännu fler mörka krafter i Europas omedelbara bakgård.

President Joe Biden har förstått detta. I sina försök att få hjälppaket genom kongressen har han buntat ihop de länder som står i frontlinjen mot axelmakterna: Ukraina, Israel och Taiwan. Biden hävdar att de för en global kamp för demokrati. Det har han helt rätt i.

Vem som tar över efter Joe Biden i Vita huset har stor betydelse för västvärldens förmåga att bryta alliansen mellan Iran, Ryssland och Kina. För det här handlar om att länder tar alla möjligheter de får. De utnyttjar varje svag länk i västvärldens kedja för att flytta fram sina positioner.

Som terrorforskaren Magnus Ranstorp konstaterar i sin nya Boka om Hamas underskattade Israel hotet från Hamas före attacken den 7 oktober. De var inte förberedda på skalan.

På samma sätt överraskade Putin stora delar av Europa med den fullskaliga invasionen 2022, trots år av varningssignaler.

De utnyttjar varje svag länk i västvärldens kedja för att flytta fram sina positioner.

Därför är det viktigt att inte sänka bevakningen runt Taiwan. För även där finns det tydliga varningstecken på vad Kina kan komma att göra, med frekventa kränkningar av taiwanesiskt territorium och uttalade hot från Xi Jinping.

Men de möts ofta av vettiga argument om att det skulle vara “irrationellt” av den kinesiske presidenten att genomföra en invasion med tanke på de ekonomiska konsekvenserna.

Det är verkligen sant. Men den ryska invasionen av Ukraina har inte heller varit direkt lönsam. Och det stoppade som bekant inte Putin.

Det är utan tvekan vad Anders Borg säger i fredagens intervju i Di Weekend: att “en konflikt kring Taiwan skulle kunna ha nästan Armageddon-liknande proportioner för världsekonomin”.

Det är ett scenario till varje pris måste undvikas. Att Donald Trump pratar om att Taiwan måste börja betala USA för sitt skydd är därför seriöst, men knappast överraskande med tanke på hans retorik om Nato.

Om republikanen vinner presidentvalet nästa månad blir det därför ännu viktigare för Europas ledare och andra Nato-medlemmar att ta ansvar. Att samarbeta med goda regionala makter, som Japan och Sydkorea, för att lägga in en högre växel i upprustningen av Europas försvar och stödet till Ukraina och Israel.

Ta kampen mot ondskans axelmakter.

Lämna ett svar