Recension: Flyktpunkten av Maria Stepanova


DDet finns inget som irriterar M mer än att bli tillfrågad var hon kommer ifrån. Det får hon ofta nu för tiden, eftersom hon befinner sig i exil i stad B, på lagom avstånd från hemlandet som attackerade sin granne. Det är ingen rolig tid att berätta att du är rysk, visst, men frustrationen över ursprungsfrågan går djupare än så; M är någon som också existentiellt befinner sig i ett undantagstillstånd, hela identiteten upplöst i konturerna. Författare, till exempel, hon är då inte rak längre.

Poeten, essäisten och författaren Maria Stepanova skildrar denna exiltillvaro i sin nya roman, “Flyktpunkten”. Om boken läses av förlaget ägnar sig Stepanova för första gången helt åt skönlitteratur, men huvudpersonen är snarlik och påminner som vanligt starkt om författaren själv. Skillnaden är att hon nu avbildas utifrån, att M ses av ett jag eller ett vi som ser henne lite på avstånd, som bevittnar hur hon rör sig allt längre bort från sin ordnade tillvaro; “The vanishing point” har starka drag av surrealism.

Lämna ett svar