Därifrån gick det dock snart uppåt.
“Africa rising”, tillkännagavs 2011, med uttalandet att Afrika kan få en snabb ekonomisk utveckling liknande den som Asien hade haft. Två år senare talades det om “Aspiring Africa”, då det noterades att kontinenten aldrig varit i så gott skick sedan självständighetsvågen. “The new scramble for Africa”, utropades i mars 2019 med hänvisning till kolonialmakternas ras. Det sades att till skillnad från då kunde vinnarna denna gång vara afrikanerna.
I april introducerades ännu en ny valuta.
Tyvärr verkar saker och ting ha förändrats igen. Detta är inte tiden för de mest entusiastiska rubrikvalen. Detta blev tydligt när kung The Academy of Engineering Sciences (IVA) nyligen anordnade ett seminarium om fallet Zimbabwe. Efter decennier av misskötsel och ekonomisk oordning behöver det södra afrikanska landet nu återställa stabiliteten.
Priscilla Misihairabwi-Mushonga, landets ambassadör i Sverige, var befriande ärlig om tillståndet i den zimbabwiska ekonomin. Det är verkligen ett gott tecken, men lämnade också intrycket av att vägen tillbaka fortfarande är lång.
Efter många år av negativ tillväxt är Zimbabwe tillbaka på 1970-talets BNP-nivå. Jordreformen i början av 2000-talet slet samhället isär och skapade hyperinflation. 2008 kollapsade den zimbabwiska dollarn och den amerikanska dollarn blev valutan. En ny valuta introducerades 2019, men förra året skenade inflationen igen. I april introducerades ännu en ny valuta.
Den ekonomiska instabiliteten har många olika förklaringar i en så mångfacetterad kontinent som Afrika. Men de positiva aspekterna är mer generella.
Dels finns det många av de råvaror som hela världen kommer att behöva mest i framtiden. Zimbabwe har till exempel världens sjätte största reserver av batteriråvaran litium.
Dels fortsätter befolkningen i Afrika att bli yngre, till skillnad från i många andra delar av världen. Vid nästa sekelskifte förväntas runt hälften av alla förlossningar ske där. Detta kan vara en stor möjlighet förutsatt att stora investeringar görs i skolor, sjukvård, infrastruktur, energi och grundläggande sanitet.
Tillgång till finansiering är en sorts hake 22.
Jörgen Levin, seniorforskare vid Nordiska Afrikainstitutet, deltog i seminariet. Han lyfte fram produktivitetstillväxt som en nyckel till att förklara tillväxtens utveckling. Ofta allokeras för mycket av resurserna till de minst produktiva sektorerna. De ekonomiska grunderna – såsom systemen för investeringar, sparande och skatter – är i de flesta afrikanska ekonomier desamma som de var för tre decennier sedan. De råvaruexporterande länderna skulle behöva diversifiera sina ekonomier och hitta sätt att öka komplexiteten. Kontinenten lider också av en enorm brist på stora och medelstora företag.
Kopplat till detta är tillgången till finansiering en sorts hake 22. Utan kapital kan inte marknaden utvecklas och utan en livskraftig marknad är det svårt att utveckla hela samhället. Men få aktörer vill göra riskfyllda investeringar i ett samhälle där marknadsgrunderna antingen är obefintliga eller stagnerande.
Jörgen Levin har också visat i Economic Debatt (4/24) att handel ger tillgång till ny teknik och deltagande i andra värdekedjor, vilket minskar afrikanska ekonomiers beroende av råvaruexport. Det kan leda till fler jobb, ökade inkomster, minskad fattigdom och mildrade effekter av globala chocker.
Det visar varför det är så viktigt att Benjamin Dousa som ny bistånds- och utrikeshandelsminister fullföljer den omorganisation av det svenska biståndet som företrädaren Johan Forssell påbörjade. Utvecklingssamarbetet ska fokusera på demokratiska stater som har eller vill skapa fungerande institutioner. Där kan handel, entreprenörskap och innovation utvecklas och de har därmed förutsättningar att ta sig framåt.
Sverige kan spela en roll. Och Afrika kan göra det bättre.