“Muggebigge muggebigge tuff tuff tuff, mahogny skrov med ruff ruff ruff.” Så sjunger de tre kvinnorna på scenen och berättar därmed att de är gamla scoutkamrater. Gertrud Larssons pjäs heter till och med “Bluewings”, vilket antyder att kvinnorna kände varandra redan innan de var elva år. Nu är de i femtioårsåldern. De har alltså både individuellt och kollektivt bagage att bära när de slår läger under sin årliga återförening.
Annars är scoutkopplingen svag. I brist på tändstickor kan de inte elda för att koka kaffe, trots att solen skiner. En scout tänder nog hellre med hjälp av glasögon och sol än att gnugga ett par pinnar mot varandra. Men Anna-Lena Efvermans kaffesugna Monika nöjer sig snart med vin från tre medhavda lådor efter att tillsammans med Frida Berghs Ellen skicka iväg Sylvia Rauans Anita för att hämta bortglömda tändstickor.
