En fot sveper preliminärt över golvet och får bäraren att ändra riktning, till och med kapsejsa. Kroppen går på en upptäcktsresa i sig själv, lyssnar inåt. Snart 30 år har gått sedan Helena Franzén framförde sitt solo “Kantra” på Moderna dansteatern i Stockholm, och nu är hon tillbaka på en av de scener som haft stor betydelse för den samtida koreografin.
Det är inte ofta oberoende koreografer i Sverige får chansen att återuppliva sina verk på scen. I alla fall inte i så omfattande skala som Helena Franzén nu gör i samplingsverket “Här-oss-nu”, skapat i samband med hennes retrospektiva “Mit dansande liv” på Dansmuseet 2019–20. Helt rätt med tanke på att hon är en av våra främsta koreografer i den lyriska andan som gick genom 1900-talet.