DDet finns en grotta i ett berg ute i skogen utanför den lilla boplatsen Krokek, om vilken det berättas sagor. Det sägs att den som faller ner där och inte talar sanning kommer att uppslukas av berget, det kallas Sanningens berg. Åtminstone enligt Therese Bohmans nya roman, som använder den platsen som både en faktisk och symbolisk utgångspunkt. Det är platsen där berättarens storebror försvinner strax före sin konfirmation, men det är också den djupt rotade hemligheten som kanske öppnar upp för något bortom en sjudande vardag, ett anständigt småstadsliv.
Therese Bohman är rolig på sättet hon gillar att skriva om det som darrar i människor, men med en cool precision, med en stil som inte låter sig rubbas. Och genom passionerna i människor låter hon sin syn på världen och konsten vecklas ut. “Sanningsberget” är hennes femte roman sedan debuten med “Den drunknade” 2010 och även där fanns en stilren precision i uttrycket som följt sedan dess.
