”Samtalet om distansarbete kan inte bara handla om närvaro”


Andreas Miller från organisationen Ledarna skriver i sitt svar till min debattartikel om sin önskan att framtida medarbetare och ledarskap utvecklas mot att stödja ett bättre arbetsliv, där både chefer och medarbetare trivs och känner att de gör en meningsfull arbetsinsats. Jag håller helt med.

Förmodligen ser de flesta, både chefer och medarbetare, något slags hybridarbete som en del av det framtida arbetslivet. Därför bör diskussionerna fokusera mer på hur vi kan använda pandemiårens kompetensutveckling när det gäller användningen av informations- och kommunikationsteknik. Tyvärr verkar dagens (ofta konfliktfyllda) diskussioner bara handla om närvaro på kontoret. Det är diskussioner som riskerar att bidra till en sämre arbetsmiljö och förstört förtroende.

Beskrivningar av pågående projekt för att förnya och omorganisera verksamheten på kontoret saknas

Det finns överraskningar engagera sig i den allmänna diskussionen om hur kontorsarbetet egentligen ska utvecklas. Det saknas beskrivningar av pågående projekt för att förnya och omorganisera verksamheten på kontoret eller visioner om hur kontorsarbetet ska moderniseras, särskilt i samspel med medarbetarna. Viktiga frågor att tänka på är till exempel följande:
● Vilka ärenden och uppgifter kräver samvaro med andra på kontoret – och vad kan varje person sköta där de bäst kan koncentrera sig eller trivas?
● Hur organiserar man aktiviteter på kontoret så att tiden där upplevs inspirerande, nyttig och främjar samarbete och lärande?
● Vilka typer av rutiner bör utvecklas för att stödja välmående i hybridarbete, för både medarbetare och deras chefer?
● Hur kan information delas på ett effektivt och inkluderande sätt?
Det sista är mitt egentliga forskningsområde och reflektioner kring tidsanvändning har varit ett sidospår.

Jag betonar det denna fas av digitalisering av arbete och arbetsplatser kräver förändringar i ledarskap, som en helt naturlig del av utvecklingen av kontorsarbetet. Det är också chefernas ansvar att leda ett sådant utvecklingsarbete, inte medarbetarna. Likaså anser jag att det inte gynnar enskildas, företagens eller samhällets intressen att utan eftertanke göra anspråk på människors (livs)tid – det gäller både på kort och lång sikt.
Läs fler artiklar från DN Debatt.

Lämna ett svar