“Om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot oddsen, är sannolikheten att det händer igen så otroligt löjligt liten att man på ett sätt kan säga att det nästan var bra att det som hände i Harrisburg hände, om det gjorde det. . För jag menar då kan man nästan säkert säga att det inte kommer att hända igen.”
Tage Danielssons klassiker monolog “Om sannolikhet” från 1979 fick stor betydelse under kampanjen för folkomröstningen om kärnkraft året därpå.
Folkomröstningen utlystes efter olyckan vid det amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island, som ligger nära Harrisburg, huvudstaden i delstaten Pennsylvania.
Den partiella härdsmältan den 28 mars 1979 ledde till ett omfattande utsläpp av radioaktiva gaser i miljön.
Annons
Eftersom härdsmältan stoppades i tid exploderade inte reaktorn som den gjorde i Tjernobyl sju år senare. Så till skillnad från den ukrainska staden och dess omgivningar är dagens Harrisburg ingen kärnkraftsödemark.
Annons
Men som så många andra delar av USA, vittnar staden om en annan, social härdsmälta.
Vid brofästet alldeles intill platsen där stadens första invånare, John Harris Sr., ligger begravd, delar några volontärer ut varm mat till hemlösa.
Och utanför Hilton Hotel på Market Place – som sägs vara platsen där stadens mäktiga möts för att göra hemliga affärer – gör aktivistgruppen Food not Bombs detsamma.
De har bara vegetarisk mat i matsalen, och har varit på samma ställe varje måndag sedan 2012 då soppköket växte fram ur Occupy Wall Street-rörelsen. Minst en av aktivisterna bär en palestinsk sjal.
Maten på Market Place berättar att många av de hemlösa har varit där länge till följd av psykisk ohälsa eller ett missbruk – eller en kombination av båda.
Downtown Harrisburg är död och trist, särskilt efter mörkrets inbrott. Områdena kring Pennsylvania State Capitol är helt öde, och det enda ljud som hörs är sirenerna från avlägsna polisbilar.
Amerika visar sin mest skoningslösa sida. Men så går jag över en gata och de pampiga husen i centrum ersätts av lägre tegelbyggnader.
Annons
Annons
Här är det i alla fall lite liv i grannskapet. Och på den lokala baren försöker Kelsey, som är något av en brandman i området, sälja en annan syn på sin hemstad. Medan hennes vän Doyle, som är byggnadsarbetare, ger mig sitt svar på vad jag reste hela vägen över Atlanten för att förstå:
Varför så många amerikaner röstar på Donald Trump, trots att alla kan se att han är en instabil skurk och mytoman.
Doyle gillar Trump eftersom han inte är politiker. Han står på egna ben och har inte sålt sig själv till högstbjudande.
Jag invänder att Trump fortfarande har varit president i fyra år, och nyligen behövt stora donationer för att klara både stämningar och en storskalig valkampanj. Och Elon Musk och andra vill förmodligen ha avkastning på det kapital de investerat.
Men jag förstår varifrån kommer känslan. I ett land där politiker bokstavligen kan köpas för pengar är viljan att “städa i träsket” stor.
Och när den andra kampanjen radar upp etablissemanget – demokrater och republikaner – till stöd för Harris, är risken att känslan av Trump som en underdog kommer att växa sig starkare.
Visst är Donald Trump ett hot mot demokratin. Men för att hindra honom från att genomföra sitt program måste du övertyga många vanliga arbetare som Doyle.
Som vill ha en bra lön, starka sociala skyddsnät och politiker man kan lita på och som inte är korrupta.
Ett annat av Doyles svar handlar om vad jag just upplevt. Många amerikaner är hårt pressade av prishöjningar, som de förknippar med den sittande presidenten och vicepresidenten.
Annons
Då räcker det inte med att Kamala Harris nu lovar att ta på sig ockerpriser på mat och bostäder. För att väljarna tycker att deras ekonomi var bättre när Trump var president.
Annons
Så risken är att den sociala härdsmältan gynnar Donald Trump. Som sedan använder sitt mandat för att sänka skatterna för de rika och försvaga demokratiska rättigheter.
Några dagar senare kommer Kamala Harris att hålla ett tal i Harrisburg. Varken Kelsey eller Doyle ska dit.
Men de vet att delstaten Pennsylvania kommer att ta mycket av beslutet om hur valet ska gå. Här finns både storstäder som Philadelphia, och ren landsbygd i stil med den miljö Doyle kommer ifrån. Ett miniatyr-USA, på många sätt.
Och eftersom majoriteten i staten står och väger är det här båda valkampanjerna lägger stora delar av sina resurser.
En släkting till Kelsey arbetade vid kärnkraftverket Three Mile Island i fyrtio år. I år fick den anhöriga diagnosen en sällsynt cancerform.
En diagnos som är så oerhört osannolik att den förmodligen inte hände, känner jag för att säga. Men jag stoppar mig själv.
Nedsmältningar kräver offer långt efter att de inträffat.