“Tyvärr är läget allvarligt, statsministern är en marionettdocka som likt en cirkusjonglör uppträder för folket och kanske får dem att tro vad han säger och glömma verkligheten”, skriver Inger Johansson.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Som tur var hade medlemmar från fyra partier, de till höger, något bättre koll på sanningen och var noga med att inte antyda någon del av frågan om kritik mot eller missnöje med vad regeringen hittills åstadkommit. Deras frågor var av typen att först ge beröm för regeringens arbete och sedan eventuellt våga sig på att undra om man inte kunde tänka sig att gå lite längre. Statsministern var tvungen att vänligt men bestämt säga till dem för att de skulle inse att man inte, om än med en liten detalj, ifrågasätter det vinnande laget.
Medlemmarna i de andra fyra partierna blev tyvärr ett mer energikrävande uppdrag och vi kan glädjas åt att statsministern, trots att han var mer än berättigat dum i alla sina frågor, fortfarande höll fast vid sina svar på någon relaterad fråga. Man måste berömma statsministerns förmåga att i många av dessa fall hitta frågor där frågeställarens parti gjort fel och därför inte haft rätt att ifrågasätta.
I andra fall hittade han snabbt en helt annan fråga att uppehålla sig vid och som fungerade perfekt som en dimridå då han inte kunde nedlåta sig att svara på sådana dumheter. Naturligtvis använde han inte det ordet. Han är erfaren och kan bete sig även bland medlemmar som anser att statens tillgång på pengar är oändlig.
Jag har alltså bevittnat ännu en skicklig cirkusföreställning, denna gång framförd av statsministern i riksdagen. Tyvärr är läget allvarligt, statsministern är en marionettdocka som likt en cirkusjonglör uppträder för folket och kanske får dem att tro vad han säger och glömma verkligheten. Så bakom min ironi finns en djup maktlöshet. Jag har hanterat det så här.
Inger Johansson
