Jens Littorin: Permanenta OS-städerna – sätt idrotten i centrum


IOK-chefen Hans von Uthmann var säker en vecka innan Internationella olympiska kommittén (IOC) skulle meddela vilka kandidater till vinter-OS och Paralympics 2030 som har gått vidare till den tredje och sista fasen av ansökningsprocessen. SOK var tvungen att visa den nödvändiga ekonomiska garantin från den svenska regeringen först nästa år.
Men när IOK i onsdags också avvisade Sveriges åttonde försök att arrangera vinter-OS och i praktiken gav 2030-spelen till Frankrike var bristen på statligt stöd ett stödjande argument. I den 58 sidor långa utvärderingsrapport om Sveriges ansökan som låg till grund för beslutet, på sidan 44 finns fem punkter där Framtidsvärdkommissionen, gruppen som granskat ansökningarna, med en subtil formulering tycker att det svenska konceptet har “möjlighet”. för fortsatt utveckling”.

Det är om förutsättningarna för stödet från staten och Stockholms stad. Finansiering av bland annat OS-byar. Stödet från Lettland för bobslädebanan i Sigulda. För höga beräkningar av sponsring och biljettintäkter.
Men det är punkt nummer två som fått den svenska kampanjledningen att reagera, för att inte säga arg.
IOK skriver:
“Strategi för att säkerställa en genomförandegaranti från en statlig myndighet är inte tillräckligt underbyggd för att skapa tillräcklig säkerhet för att garantin kommer att ges i fas tre.”
I klartext:
IOK litar inte på att den svenska regeringen kommer att leverera. Detta trots att Jakob Forssmed, ansvarig idrottsminister, den 12 november formellt meddelade att regeringen stödjer kampanjen.
SOK har fungerat i tron ​​att regeringen behövde leverera först när Sverige kommit vidare till slutfasen. Det är mycket riktigt att den informella manual som ges till kandidaterna säger att statsgarantin inte behöver vara på plats förrän i slutet av mars 2024. Det är också beskedet SOK gav till regeringen, som måste få klartecken från riksdagen.

Varför IOK valde att inte invänta den politiska processen i Sverige kan bara spekuleras i. En teori är att det är en fråga om tidsbegränsningar. Värdlandet för 2030 skulle ha utsetts redan förra året, men sedan Vancouver och Sapporo hoppade av och Salt Lake City meddelade att man föredrog 2034, vilket man också fick, stod IOK utan kandidater. Sverige meddelade sitt intresse i februari, Schweiz och Frankrike först i somras.
Skillnaden var att fransmännen, liksom Salt Lake City, redan hade sin garanti på plats och genom att tilldela spelen till Frankrike redan nu fick landet sju månader extra att förbereda sig för.
Eller så är det kanske så enkelt som att IOK-basen Thomas Bach, som gillar att gnugga sig med höga politiska ledare, lyssnar mer på president Emmanuel Macron än på socialminister Jakob Forssmed.
Den luddiga formuleringen i utvärderingsrapporten är mer ett spel för galleriet. Karl Stoss, ordförande i utvärderingsgruppen, hyllade det svenska konceptet som det mest hållbara i OS-historien, men för IOK handlar OS först och främst om största möjliga ekonomisk vinst med minsta möjliga risk.
Man kan fråga sig varför det är stater och inte IOK som ska garantera att spelen går ihop. Man kan också fråga sig varför OS måste rotera runt om i världen.
I oktober meddelade Thomas Bach att klimatkrisen innebär att allt färre platser kommer att övervägas till vinter-OS. Redan idag återvänder människor till länder som nyligen var värd för spelen. Milan/Cortina organiserar 20 år efter Turin, de franska alperna ungefär 38 år efter Albertville, Salt Lake City 32 år efter att ha varit värd för spelen 2002.
Om IOK menar allvar med sin påstådda önskan om hållbarhet borde spelen permanent flyttas till en och samma plats, även sommar-OS. Varför inte den olympiska huvudstaden Lausanne och Aten, platsen för de första moderna sommarspelen.

De ekonomiska riskerna skulle minska avsevärt, men den största vinsten skulle vara att idrotten och inte pengar och politik hamnade i centrum. Vi skulle också undvika att den olympiska slalomtävlingen körs på en inomhusbacke i Saudiarabien.
Läs mer:
Johan Esk: Av alla svenska OS-missar – den här är den mest pinsamma
Sveriges OS-planer fick nobben igen: “En stor besvikelse”

Lämna ett svar