Johan Croneman: SD blir blå i ansiktet när de talar om klimatet


Det var en ambitiös söndagssatsning av “Agenda”. Det var en klimatspecial på en och en kvart, skickligt ledd av Camilla Kvartoft.
Saker och ting lades i rätt ordning, alla synliga stenar vändes, klimatstatistik lades upp och historiska och globala perspektiv drogs, jämförelser gjordes och ett visst politiskt ansvar krävdes. Alla utsläpp räknades, från industri, trafik, skog, jordbruk. Även det faktum att korna och grisarna rapar och fiser lite för ofta för klimatets bästa hamnade på listan över oroande utvecklingar.

Om vi ​​gör detta, det här och det här så blir jorden 1,5 grader varmare, gör vi inte det och även det så blir det plus 3 grader varmare. Och mycket snart. Och det är katastrofalt dåligt.
Även de som inte vill vara alarmister, de som andas, tar det lugnt och kommer med praktiska klimatlösningar och klimatförslag, ja, de låter fortfarande alarmistiska. Alla, faktiskt, utom Sverigedemokraterna.

I miljö- och klimatfrågor är trovärdigheten 0,01 – och det på en skala från noll till hundra tusen

Ingen fråga får en sverigedemokrat att må sämre än klimatfrågan. De är nästan blå inför att de tvingas stå där och diskutera något som de innerst inne tror är en enda stor bluff. När jag såg partiets miljö- och klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen i “Agenda”-studion i söndags var jag uppriktigt sagt orolig för honom.
Han ville inte säga något alls och att lova någonting var uteslutet. Han vred sig, vände sig och försvarade sig med hela kroppen: “killen kommer snart att böja sig ur den där redan för tighta kostymen”, tänkte jag och tappade tråden.
Sverigedemokraterna har möjligen skaffat sig politisk trovärdighet inom vissa områden de senaste åren, i miljö- och klimatfrågor är trovärdigheten 0,01 – och det på en skala från noll till hundra tusen.
De flesta som oroar sig för utsläpp, dålig miljö, barns framtid etcetera brukar oroa sig för hela planeten, vår existens, civilisationens slut.
“För Sverigedemokraterna är det viktigt att värna om svensk natur och miljö”, sa Martin Kinnunen i Ekots lördagsintervju i mars tidigare i år. Ska det vara så jäkla svårt för omvärlden att förstå vad det är som gäller? “Vi tycker att svensk natur är väldigt vacker och väldigt viktig för hela planeten. Håller du inte med?

Vissa klimataktivister var inte inbjudna, de är för radikala, för unga, för arga

Många forskare sa kloka saker i denna “Agenda special”, men ingen som faktiskt sa något nytt. Eller radikalt. Eller chockerande.
Många politiker sa vad de brukade säga, inget nytt, faktiskt inget radikalt, och de gjorde i stort sett allt för att inte chocka några väljare. Det löser sig nog ska du se. Bara vi kan åka bil!

Vissa klimataktivister var inte inbjudna, de är för radikala, för unga, för arga. De har ju till och med insett att miljöproblemen är ett ekonomiskt problem och att vi både måste byta spår och riktning. Ge upp vår hysteriska konsumtion till exempel. Så fina idéer!

En direktör för ett gigantiskt oljebolag presiderar en global klimatkonferens? Hoppa

Den största miljöskandalen denna helg orsakades annars av ordföranden för FN:s stora klimatmöte, COP28, som just nu pågår i Dubai. Gå in på brittiska Guardians hemsida och se klippet där Sultan Ahmed al-Jaber, som både är ordförande för konferensen och chef för Förenade Arabemiratens statliga oljebolag Adnoc, föreläser den tidigare irländska presidenten Mary Robinson. Ja, skäll är kanske ordet förresten. Sultanen är arg på Mrs Robinson, hon får inte peka finger åt oljestaterna. Och så säger han att “det saknas forskning som visar att världens klimatmål nås genom att fasa ut fossila bränslen”.
Hoppa.
En direktör för ett gigantiskt oljebolag presiderar en global klimatkonferens? Den här klassikern har aldrig känts mer relevant: “Man måste höra mycket innan öronen faller av.”
Läs mer krönikor och andra texter av Johan Croneman.

Lämna ett svar