Oskuldspresumtionen, som egentligen är hörnstenen i en rättsstat, finns inte i miljömål. Det är Jakobssons uppgift att bevisa att han är oskyldig, skriver Per-Ola Olsson.
Om Moderaterna hade lyssnat mer på sina väljare hade statssekreterarnas skärgårdsäventyr varit mindre problem. I våras fick Ulf Kristerssons (M) dåvarande statssekreterare premiärminister Nilsson gå efter tjuvjakten av ål i Blekings skärgård. Nu sitter statssekreteraren Johan Jakobsson i hissen för liknande brott.
Enligt Aftonbladet utreds han dels för att olovligen ha byggt en brygga och ett trädäck inom ett strandskyddat område nära sitt hus i Stockholms skärgård, dels för otillåten miljöverksamhet och brott mot områdesskyddet.
Enligt kommunen är det så sannolikt får Jakobsson dispens i efterhand för bron. Då är det värre med den otillåtna miljöverksamheten. Det är inte klart vad den består av, men med tanke på bland annat de maskiner som kan ses på satellitbilder av fastigheten är det en rimlig gissning att utredningen handlar om grävning eller muddring.
Den som vill utföra ett sådant arbete måste vada genom ett snår av olika regler för att få dispens. Det ska understrykas att Jakobsson inte är dömd för någonting och att han enligt ett sms till Aftonbladet hade tillstånd att utföra “vissa undervattensarbeten”.
Med tanke på hur strikta bestämmelserna är när det gäller områdesskydd är det anmärkningsvärt att han inte var tydligare än så om dispensen. En tydlig rapport skulle ha satt stopp för både spekulationer och brottsutredning. Det är jobbigt, och det är ingen rolig process Jakobsson står inför.
Oskuldspresumtionen som Egentligen finns inte hörnstenen i en rättsstat i miljömål. Det är Jakobssons uppgift att bevisa att han är oskyldig och att det han gjort inte har orsakat skada på miljön eller allmänna och enskilda intressen. Till skillnad från vanliga fall då det är åklagarens sak att bevisa skuld. Detta är inte begränsat till vatten utan i princip allt som miljöbalken reglerar. Lägg därtill hopplös tillsyn.
Detsamma gäller djurskydd, artskydd och i stort sett allt som har med naturen att göra. Det innebär att människor utreds eller till och med straffas trots att de försökt göra rätt, och att verkliga misstag missas eftersom de som utgör kontrollen inte förstår vad de tittar på. Såväl skyddet för djur och natur som rättssäkerhet sätts ur spel.
Det är därför det finns så många i mer än 25 år har tjatat och bett om ändringar i lagstiftningen och ett mer humant och mer adekvat verkställande och verkställighet. Men ingenting har hänt. Åtminstone inte på ett positivt sätt.
Det har inte spelat någon roll hur många offer som har påpekat fel i lag och tillämpning eller hur absurda deras berättelser har varit. När PM Nilsson fick gå tändes därför ett visst hopp om att förändring skulle uppnås genom att någon i den innersta kretsen skulle bli berörd och kunna berätta om sina upplevelser.
Därför väcker det som Jakobsson drabbades av ännu en gång hopp. Efter att polisanmälan mot Jakobsson blivit offentlig meddelade M sin ambition att reformera strandskyddet. Det går givetvis att ha synpunkter på tidpunkten, men en förändring är brådskande. Det är dock inte rimligt att dåliga lagar inte ändras förrän de påverkar de högre djuren.
Per-Ola Olsson
