Strax efter gick vi på biografen Zita i Stockholm och lyssnade på Kiss-experten Alex Bergdahl som höll ett föredrag om 1978 – året då Kiss började fatta tveksamma beslut som att släppa soloskivor och slåss mot robotapor i en b-film. “Det här kommer att bli jättekul,” sa jag.
Lokalen fylldes av grånande män i Kissträu. “Det finns inte många tjejer här”, konstaterade min flickvän. Sedan började Alex Bergdahl sitt föredrag med att som en revisor på en bolagsstämma gå igenom bandets ekonomi och hur de fick skattelättnader genom att investera i fossila bränslen. Min flickvän himlade med ögonen och sa: “Det är en helt ny värld som öppnar sig för mig.”
Två år senare är vi är tillbaka vid Zita. Alex Bergdahl och hans medförfattare Carl Linnaeus har precis gett ut sin fjärde bok om Kiss, “Time traveller”, som handlar om gruppens osmyckade åttiotal. I kväll kommer Alex att föreläsa om 1984 då Kiss släppte albumet “Animalize”. Nördnivån blir extrem, han spelar klipp från “Animalize”-turnén så att vi kan höra hur outrot till låten “Creatures of the night” förlängdes med fem sekunder mellan spelningarna i Lund och Stockholm. “Varför hände det?” Frågar honom. “Vi vet inte. Men det var i Sverige det hände!”
Utanför möter vi Kissfantasten Inge Johansson som gör trälpunk under namnet Gatuplan. Han huttrar i decemberkylan, bara klädd i en skinnjacka, tajta jeans och en t-shirt, men säger att han faktiskt ska byta kläder senare samma kväll. “När jag kommer hem ska jag titta på en livestream från Madison Square Garden i min “Hot in the shade”-tröja.”
Den senare är en av Kiss minst framgångsrika skivor. Gruppens misslyckanden är lika älskade i dessa kretsar som deras största ögonblick – särskilt floppen 1981 “Music from the Elder”, en snurrig rockopera med musik från en aldrig inspelad film.
Livesändningen som Inge kommer att se är den sista konserten på Kiss avskedsturné. Att Kiss efter den här kvällen inte längre kommer att existera som band tillför en viss sorg till evenemanget. — Men de kommer att presentera något efter konserten, säger Inge. “En ny avskedsturné?” Jag föreslår.
Alex Bergdahl berättar om hur Kiss var en bländande blixt i en slarvig vardag i DDR. Sedan presenterar han konsertfilmen “Animalize live”, men vi har inte tid att se den, så vi åker till Globen för att se Lars Winnerbäck. Där sjunger han klassikern “Söndermarken” om barndomens Linköping med gråvita moln och tandläkarväder.
Även för honom blev Kiss räddningen. Han fick “Music from the elder” på sin sjuårsdag. “Musiken var väldigt konstig”, sa han senare. ”Men eftersom det var min enda skiva lyssnade jag mycket på den. Det är fortfarande den skiva jag lyssnar mest på.”
Ett par timmar efter att Lars Winnerbäck spelat i Globen uppträder Kiss i Madison Square Garden. Till sist dyker det upp animerade Kiss-figurer som säger att fansens styrka har gjort dem odödliga. “Den nya eran börjar nu!” ropar Paul Stanley. “Vi kan vara unga för alltid”, säger Gene Simmons i ett pressmeddelande.
Kiss tänker följa efter Abbas exempel och skapa digitala avatarer som kan dyka upp när originalens kroppar förfaller. Per Sundin, vd för det Björn Ulvaeus-ägda bolaget Pophouse, som ska hjälpa Kiss, säger till BBC att de ännu inte bestämt hur framtiden ser ut: “Är det en Kiss-konsert? Är det en rockopera? Är det en musikal”. ? En berättelse, ett äventyr?
Att han använder just de orden får mig att sluta tro att Kiss är girig och istället hoppas på något så förvirrat och fantastiskt som “The elder”. Det är en helt ny värld som öppnar sig.
Läs fler krönikor och andra texter av Fredrik Strage
