Men deras skadeståndsanspråk kommer efter beslut från rätten inte att handläggas under förhandlingarna i rätten, utan de tvingas driva dessa på egen hand som ett civilmål.
– Jag förstår så klart att det innebär en olägenhet, men när man läser beslutet är det tydligt att det görs med hänsyn till de häktade. Ja? Det kan finnas en anledning till att de sitter häktade, säger Jocke.
Foto: Privat
Ett argument också från en av de tilltalades advokater är att ersättningsanspråken kom in sent i processen. Det får honom att reagera starkt.
– Vi begärde jurist i mars. Vi fick det i oktober. Rättssamhället skyller alltså sin egen inkompetens på oss, som nu får bära konsekvenserna.
Han darrar vid tanken om hur lång tid det kommer att ta honom att driva skadeståndsfrågan.
– Det tar nog ett år innan jag har ett beslut, säger han och syftar på att tingsrättens dom sannolikt kommer att överklagas.
– Jag ber dem dra åt helvete snart. Det är inte värt energin.
Jocke och hans dotter har framställt ett skadeståndskrav på cirka 70 000 kronor, vilket bland annat innefattar intrångsersättning.
– Ska jag hålla på och bearbeta ett år för det? I så fall är det bättre att bara glömma, gå vidare och skaffa ett andra jobb.
Foto: Magnus Hallgren
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) har besökt offren i Hässelby vid två tillfällen, senast i oktober. Han förklarade då att mötet med boende fick honom att öka takten för att driva igenom åtgärder som kan hjälpa brottsoffer.
Vidare uttryckte han oro för att en stor del av ansvaret när det gäller att driva ut skadestånd från de som dömts för brott i dag vilar på brottsoffren.
– Om någon döms för brott, och det konstateras att det finns en skyldighet att ersätta offret, då ska staten betala den ersättningen. Sedan får staten ta ut pengarna från brottslingen, sa Gunnar Strömmer då.
DN har bett Gunnar Strömmer om en kommentar om separeringen av skadeståndet.
