“Högern har vunnit kulturkriget”, utbrast nyligen en twittrare. Och för det ahistoriska har högern onekligen vunnit, åtminstone på X. Vi andra vet att pendeln svänger, och att 68-vänstern inte vann någon slutlig seger på 1970-talet, inte heller den libertarianska högern under decennierna efter.
Men det är en speciell rättighet just nu leder, det är klart. Den som har svårt för det liberala mottot “du är fri att göra allt som inte inskränker min frihet”. Den som stör sig på sådant som känns allmänt obehagligt, som sortimentet i invandrarbutiker, bönetorn, flamboyanta homosexuella på stadens gator – och för många människor som är glada på fel språk.
Högern har tidigare fått anpassa sig i den nya världen där människor är lite olika. Nu blåser det morgonluft med utsvängda näsborrar.
Rätten “lev och låt leva” var roligare.
När Bashar al-Assad flydde från Syrien ledde det till viss glädje bland människor som själva flytt från Bashar al-Assad, som kan ha torterats i sina fängelser eller fått sina släktingar bombade av hans flygvapen. De gick ut och hejade, på sitt modersmål.
”Än en gång blir vi påminda om segregationens omfattning i Sverige”, konstaterade då Alice Teodorescu Måwe (KD), vilket kanske kan ses som lite ovänligt mot en diaspora som just sett sin diktator störtas. Men Widar Andersson vidare Folkbladet blev direkt provocerad när han råkade passera jublande syrier på Sergels torg:
“Ett helvetiskt och obehagligt, hotfullt, rökigt och störande ljud”, noterade han. “Samma arabrop och ramsor, samma militära trummor och en massa flaggviftande.”
Det är lätt att förstå oron för verkligt aggressiva demonstranter, oavsett vilket språk de skanderar på. Som rädslan för vad som nu ska hända i Syrien. Men att reagera med avsky på glada människor för att de har fel flaggor och fel språk?
Ett tydligare tecken på att “Det här är faktiskt lite obehagligt” högerkanten har tagit över är svårt att hitta. Rätten “lev och låt leva” var roligare.
Läs också:
Lisa Magnusson: “Love is blind: Habibi” punkterar den västerländska drömmen
Susanne Nyström: Alla gillar hårda lagar mot kriminella – tills en oskyldig tjej går dit
