Mina favoritögonblick i livet är när jag inser att jag kan äta en smörgås. Jag kan inte vara ensam om den här känslan, tänker jag när jag begrundar det svenska språkets överflöd av bröduttryck.
Som uttrycket ens död, en annans bröd. Självklart ska det inte läsas bokstavligt då man kan ta över avlidnas smörgåsar – här får brödet symbolisera tillgångar, överlevnad och inkomst. Dess bröd man äter, dess vishet sjunger man är en kommentar om människans lojalitet med den som för närvarande gynnar en. Och i uttrycket tro ger bröd, otro ger nöd brödet syftar inte på nattvardsbrickan utan på allmänt välstånd.
