I september 2014 samlades en lång rad europeiska idrottsministrar, och även några från andra delar av världen, i staden Magglingen. De var där för att närvara vid presentationen av Europarådets konvention mot uppgjorda matcher, den som gav den schweiziska staden dess franska namn, Macolin.
Kent Härstedt, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande i Svenska Judoförbundet, var Europarådets föredragande i frågor om manipulation av idrotten och hade varit delaktig i arbetet med att utveckla konventionen.
Då, för tio år sedan, han var upprörd över att Sverige var ett av de länder som inte hade för avsikt att skriva under.
– Sverige har trots allt alltid deltagit i internationella samarbeten. Det här är ett globalt hot mot vår sport och vi kan inte lösa det på egen hand, sa Härstedt och kallade regeringens agerande “konstigt och osvenskt”.
Från den borgerliga sidan fick han höra att han försökte ta politiska poäng, men till och med hans partikollega Ardalan Shekarabi, ministern som förtjänstfullt genomförde omregleringen av spelmarknaden, hävdade så sent som 2020 att ingen signatur var aktuell.
Sveriges nej 2014 föregicks av ett uttalande från dåvarande sportminister Lena Adelsohn Liljeroth (M), som hävdade att matchfixning inte var ett problem i Sverige. Till hennes försvar ska sägas att det var beskedet hon fick från Riksidrottsförbundet och Svenska fotbollförbundet.
Så det gick som det gick. Den svenska naiviteten gjorde landet till ett mål för de internationella matchfixningssyndikaten. 2019 klassades Sverige som det tredje mest attackerade landet i Europa.
En svensk underskrift för tio år sedan hade kanske inte stoppat epidemin som drog över landet, men den hade troligen lindrat den.
Idag är de flesta överens om att nationella plattformar som samarbetar internationellt är det bästa sättet att organisera arbetet mot matchfixning.
Att Sverige inte gick med tidigare har också att göra med att de fick rådet från EU att vänta eftersom Malta, spelbolagens trolovade land, satte käppar i hjulet. Samtidigt var EU-länder som Danmark, Tyskland och Nederländerna snabba att skriva under redan 2014.
Antalet länder som ratificerat konventionen och därmed åtagit sig att anpassa sin lagstiftning är relativt få. Därför är det bra att Sverige, som under tio år är ett av få europeiska länder som inte gjort något alls, tar två steg framåt på en gång.
Riksdagsledamoten Angelika Bengtsson (SD) är en av dem som nyligen jobbat för att Sverige ska gå med. Hon har med rätta framhållit att en signatur inte minst signalerar att Sverige tar problemet på allvar.
Antalet misstänkta fotbollsmatcher har minskat rejält de senaste två åren. Det är sannolikt resultatet av ett intensivt arbete, inte minst från Svenska Fotbollförbundet.
Men man kan fundera på hur problemet utvecklades om sådana som Kent Härstedt fick sin vilja igenom för tio år sedan. När han nu nås av beskedet att regeringen skriver under är han glad.
– Det är tio år för sent, men bättre sent än aldrig, säger Härstedt.
Läs mer: Sverige tar två steg framåt i kampen mot matchfixning
I september 2014 samlades en lång rad europeiska idrottsministrar, och även några från andra delar av världen, i staden Magglingen. De var där för att närvara vid presentationen av Europarådets konvention mot uppgjorda matcher, den som gav den schweiziska staden dess franska namn, Macolin.
Kent Härstedt, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande i Svenska Judoförbundet, var Europarådets föredragande i frågor om manipulation av idrotten och hade varit delaktig i arbetet med att utveckla konventionen.
Då, för tio år sedan, han var upprörd över att Sverige var ett av de länder som inte hade för avsikt att skriva under.
– Sverige har trots allt alltid deltagit i internationella samarbeten. Det här är ett globalt hot mot vår sport och vi kan inte lösa det på egen hand, sa Härstedt och kallade regeringens agerande “konstigt och osvenskt”.
Från den borgerliga sidan fick han höra att han försökte ta politiska poäng, men till och med hans partikollega Ardalan Shekarabi, ministern som förtjänstfullt genomförde omregleringen av spelmarknaden, hävdade så sent som 2020 att ingen signatur var aktuell.
Sveriges nej 2014 föregicks av ett uttalande från dåvarande sportminister Lena Adelsohn Liljeroth (M), som hävdade att matchfixning inte var ett problem i Sverige. Till hennes försvar ska sägas att det var beskedet hon fick från Riksidrottsförbundet och Svenska fotbollförbundet.
Så det gick som det gick. Den svenska naiviteten gjorde landet till ett mål för de internationella matchfixningssyndikaten. 2019 klassades Sverige som det tredje mest attackerade landet i Europa.
En svensk underskrift för tio år sedan hade kanske inte stoppat epidemin som drog över landet, men den hade troligen lindrat den.
Idag är de flesta överens om att nationella plattformar som samarbetar internationellt är det bästa sättet att organisera arbetet mot matchfixning.
Att Sverige inte gick med tidigare har också att göra med att de fick rådet från EU att vänta eftersom Malta, spelbolagens trolovade land, satte käppar i hjulet. Samtidigt var EU-länder som Danmark, Tyskland och Nederländerna snabba att skriva under redan 2014.
Antalet länder som ratificerat konventionen och därmed åtagit sig att anpassa sin lagstiftning är relativt få. Därför är det bra att Sverige, som under tio år är ett av få europeiska länder som inte gjort något alls, tar två steg framåt på en gång.
Riksdagsledamoten Angelika Bengtsson (SD) är en av dem som nyligen jobbat för att Sverige ska gå med. Hon har med rätta framhållit att en signatur inte minst signalerar att Sverige tar problemet på allvar.
Antalet misstänkta fotbollsmatcher har minskat rejält de senaste två åren. Det är sannolikt resultatet av ett intensivt arbete, inte minst från Svenska Fotbollförbundet.
Men man kan fundera på hur problemet utvecklades om sådana som Kent Härstedt fick sin vilja igenom för tio år sedan. När han nu nås av beskedet att regeringen skriver under är han glad.
– Det är tio år för sent, men bättre sent än aldrig, säger Härstedt.
Läs mer: Sverige tar två steg framåt i kampen mot matchfixning
