Julen närmar sig, en tid för eftertanke, gemenskap och frid. I denna fridfulla väntan kommer en öronbedövande kontrast: Försvarsmaktens julgransflygningar över våra svenska städer. Med stridsflygplan i formationer sveper de över himlen, till en kostnad av miljoner kronor – pengar som kunde ha använts till något mycket mer meningsfullt, särskilt i tider då skolor, omsorg och omsorg blöder.
Det är svårt att inte se det som ett hån mot de värderingar som präglar julens budskap om fred och försoning. Att bränna skattepengar på att romantisera militär styrka – genom flygshower som mer liknar maktparader – framstår som både respektlöst och orimligt.
Sverige har gått från att vara ett föregångsland för fred till att anamma militarism med öppna armar. Försvarsbudgeten är nu 186 miljarder kronor per år – 510 miljoner kronor om dagen! Dessa medel används nu även för att sälja en romantiserad syn på krigets verklighet genom reklamkampanjer, sociala medier och evenemang. Denna propagandamaskin är allt annat än förenlig med det fredliga Sverige vi en gång var stolta över, och som gav oss fred i över 200 år.
Julflyguppvisningarna är en del av denna skadliga normalisering av militarismen. Att framställa stridsflygplan som symboler för säkerhet och stolthet ignorerar det faktum att de är vapen – designade för att förstöra och döda, inte bevara. Att tillåta dessa symboler att dominera himlen mitt i julens budskap om fred är inte bara smaklöst utan rent av stötande.
Samtidigt som försvarsmakten plaskar omkring med sina miljarder brottas våra välfärdssektorer med underskott och personalbrist. Lärare, sjuksköterskor och äldreomsorgens hjältar arbetar under omänskliga förhållanden, med otillräckliga resurser. Medan skolor stänger och patienter nekas vård på grund av bristande finansiering, engagerar försvaret flyguppvisningar utan någon som helst nytta för samhället.
Att våra gemensamma resurser slösas bort på glasögon som julgransflygningar är inte bara en symbol för felplacerade prioriteringar – det är synd för ett land som en gång var synonymt med fredsbyggande och solidaritet.
Det är dags att vi ställer oss frågan: Vad vill vi att Sverige ska vara? Ska vi fortsätta att ge militarismen fritt spelrum att dominera både våra budgetar och våra offentliga utrymmen, eller ska vi återgå till att sätta fred, diplomati, nedrustning, välfärd och mänsklighet först?
Jag vill inte få julfriden förstörd av militärens knep, låt oss istället kräva en förändring – för våra barn, våra äldre och för den värdighet som en gång definierade vårt fredliga Sverige.
Det här handlar inte bara om julgransflyg. Det handlar om vilken sorts framtid vi vill skapa.
Janne Dicander, Borlänge
