Andersson: ”Det har aldrig varit något ’gullegull’ med mig”

I korridoren vid bussterminalen i Mora hänger ett stort porträtt av Sara Andersson.

I stadens egna “Hall of Fame” har den 21-årige skidskyttetalangen en given plats, som juniorvärldsmästare.

Förra veckan stal Ella Halvarsson, fyra år äldre, visserligen de största rubrikerna. Men Andersson är landslagsåkaren som tog stora kliv redan förra säsongen, var nära en plats i senior-VM i februari, men valde att satsa på JVM – och tog guld.

Var det rätt beslut?

– Ja, men det tror jag, säger Andersson när DN träffar henne.

– Jag är nöjd med min.

Hon har årets säsong började redan med en milstolpe: karriärens första pallplats i världscupen, en seger dessutom, i damstafetten i finska Kontiolax.

Individuellt satte hon sedan först nytt personbästa som tolfa på kortdistansen på samma plats. Några dagar senare förbättrade hon sitt rekord till en sjunde plats, i sprinten.

Nya världscuptävlingar väntar, i österrikiska Hochfilzen under luciahelgen. Där startar den svenska juniorstjärnan totalt åtta och i blå väst, som bästa U23-idrottare i skidskyttecirkusen.

Sara Andersson blev uttagen in i A-landslaget redan förra året men fick under förra årets försäsong problem med en fot. Att hon ändå kunde slå igenom med en 16:e plats som bäst i världscupen 2023–24, JVM-guldet i sprint och ett EM-guld i singelmixstafetten tillsammans med Anton Ivarsson var därför något överraskande.

– Jag kanske inte riktigt trodde att jag skulle ta sådana här steg. Så då tänker jag att i år borde jag kunna ta ännu större steg, när det har gått så bra på träningen, säger det framtida namnet.

Hon är yngst i A-landslaget men har hittat sin roll bland OS- och VM-medaljörer.

Vad har namn som Hanna och Elvira Öberg, och Anna Magnusson, betytt för dig?

– Jag har sett upp till dem länge, sedan jag började med skidskytte. De har mycket erfarenhet och är också väldigt bra på att dela med sig av den.

– Det är väldigt tryggt att ha dem i laget.

Att vara yngst i gänget är dock ingen ny situation. Det märks när Sara Andersson beskriver sig själv som idrottare.

Vilka är dina styrkor som skidskytt?

– Det är nog så att jag är väldigt envis och bestämd. Jag tycker att det är väldigt roligt att tävla och verkligen ge allt.

Har det alltid varit så?

– Ja, säger Andersson och börjar skratta.

Det har aldrig funnits något “gullegull” hos mig utan jag har varit tvungen att förtjäna min plats.

Var kommer det ifrån?

– Det kommer nog från uppväxten. Jag har alltid tävlat, jag har två äldre bröder (Joel, idag långfärdsåkare, och Martin) som jag verkligen har fått tävla mot. Det har aldrig varit något “gullegull” hos mig, men jag har varit tvungen att förtjäna min plats. Det har varit tävlingar om allt, hela tiden.

Hon fortsätter:

– När jag var liten kände jag aldrig en tvekan om jag kunde vinna, trots att jag var yngre och tjej. Men jag ställde upp och var alltid med. Jag tycker att det har gjort mycket eftersom jag verkligen är en sådan tävlingsmänniska.

Bild 1 av 4

Bild 2 av 4

Bild 3 av 4

Bild 4 av 4

Förutom förra vinterns mästerskapsmedaljer har talangen bland annat ett JVM-guld för juniorskidåkare på distans (2022) och ett europeiskt ungdoms-OS-guld i sprint från samma år.

Vad säger bröderna nu?

Sara Andersson skrattar igen.

– Ja, de är glada så klart, men det är ändå så att om det inte går bra så säger de “varför sköt du så?”.

– Du måste fortfarande bevisa dig själv lite. De blir inte lätt imponerade!

Läs mer:

Upp till bevis för det nya landslaget: “Första gången vi byter så många samtidigt”

Skidskyttedamerna vann stafetten efter stor dramatik