Den nya ordningen innebär en rad villkor som partipolitiska lotterier ska uppfylla. I fortsättningen ska det tydligt framgå på lotterierna och i marknadsföringen vilken part som står bakom försäljningen. Partiets symbol måste finnas på biljetten (i fall av S den röda rosen). De får inte längre säljas på kredit. Det kommer inga fler bonuserbjudanden, som “de två första lotterna är gratis”. Och framför allt: I fortsättningen ska festlotterier inte vara befriade från spelskatt.
Tidöpartierna kunde ha valt totalförbud, men torsdagens förslag är mer talangfullt. De undviker debatten om att det handlar om att skära av oppositionens finansiering.
Och Socialdemokraterna själva tvingas nu visa att de kan sköta lotterierna på ett hyfsat sätt, det vill säga att de tydligt säger till biljettköparna att pengarna går till festen, och att de är villiga att betala skatt på försäljningen.
Eller som ansvarig statsråd Niklas Wykman (M) sa när förslaget presenterades i torsdags: ”De som är emot de här förslagen behöver förklara nu varför det är viktigt att man inte tydligt ska veta vart pengarna tar vägen, varför det viktigt att inte betala skatt, och varför är det så viktigt att sälja eller kunna sälja lotter på kredit eller via faktura?”
S-lotteri marknadsfördes från ett callcenter i Barcelona till äldre och förvirrade människor.
Tänk hur mycket som kan förändras på nio månader. Det var den 1 mars i år som en statlig utredare lade fram förslaget att begränsa partipolitiska lotterier. Då slog Socialdemokraterna tillbaka med argumentet att regeringen ville skära av oppositionens anslag.
Då jämförde S-ledaren Magdalena Andersson situationen i Ungern och Polen: “Det här är arbetsmetoder som man inte trodde att man skulle se i svensk politik. Det är något vi förknippar med länder med en auktoritär regim.”
Självkritik var obefintlig.
Men efter utredningsförslaget föll Socialdemokraternas argument av sig själva. Dagens nyheter avslöjat i september marknadsfördes S-lotteriet från ett callcenter i Barcelona till äldre och förvirrade människor. Där gömde säljarna att det handlade om abonnemang som måste sägas upp. Säljmanuset hade element som “du har till den 28:e på dig att betala. Och sedan kan du betala med vinsterna.”
Senare rapporterat Expressen och Svenska Dagbladet att flera inblandade i callcentret har allvarliga kriminella kopplingar.
Först beslutade Socialdemokraterna att bryta samarbetet med det aktuella callcentret och sedan pausa telefonförsäljningen helt. Spelmyndigheten har nu pågående tillsynsärenden mot Socialdemokraternas lotterier.
Partiet har mycket att svara för, inte bara till myndigheterna. Varför har de fortsatt år efter år med dessa skumma försäljningsmetoder? Hur kan man både göra anspråk på att vara ett statsbärande parti och samtidigt tolerera fula affärsmetoder? Pengar luktar inte, tror partiföreträdarna tydligen.
Det ska framgå var parternas pengar kommer ifrån.
Politiska partier är inte vilka organisationer som helst. De utgör ryggraden i demokratin – det är de som måste kanalisera väljarnas preferenser. Därför har Sverige offentligt partistöd för att de ska kunna fullgöra sin uppgift.
Och därför måste det framgå var partiernas pengar kommer ifrån. Och de ska inte få lura sig själva på pengar – ingen ska behöva vara med och bidra till ett parti de inte sympatiserar med.
I de flesta länder finns omfattande regler om partiernas ekonomi. Det är helt enkelt inget som partier fritt kan besluta om.
Endast i två andra europeiska länder är partisanlotter tillåtna, enligt utredningen. Det är Finland där det bara finns handelsvaruvinster och Norge där festlotterierna bara omsätter 10 miljoner kronor totalt.
Målet måste vara att ständigt skydda förtroendet för finansieringen av det demokratiska systemet. Det borde även Socialdemokraterna förstå.
