Det finns en filmklipp som jag inte har kunnat sluta titta på sedan natten för en och en halv vecka sedan, då Sydkoreas president Yoon Suk-yeol införde undantagstillstånd. Utanför parlamentet försöker soldater ta sig in för att på presidentens order arrestera de parlamentariker som är där för att rösta ner krigslagarna. En kvinna tar tag i en soldats automatvapen och ropar åt honom: “Men skäms du inte?” Ett kort ögonblick riktar han pistolen direkt mot henne men hon fortsätter att skrika. Sedan backar han.
Det finns människor som hon som ytterst krävs för att försvara en demokrati.
Efter den massiva kritiken – och omröstningen i parlamentet som lyckades gå igenom trots hotet från militären – bad presidenten om ursäkt för sitt agerande. Det framstår dock mest som ett sätt att undvika att bli åtalad. Efter ursäkten bojkottade Yoons konservativa PPP-parti omröstningen om riksrätt och oppositionen hade behövt stöd från minst åtta av sina medlemmar.
Folk minns statskuppen 1979 och inte minst det brutala våldet efteråt, som massakern på demonstranter i Kwanju.
På torsdagen gick presidenten ut i ett nytt tal och försvarade införandet av krigslagar, som han menade skulle rädda landet från parlamentets “diktatur”. Han antydde att oppositionens stora vinst i parlamentsvalet i våras bara berodde på inblandning från ärkefienden Nordkorea, och sa att han under natten då undantagstillståndet inträffade hade skickat militären till Sydkoreas valmyndighet för att utreda den fusk.
Det är lätt att se linjerna bakåt i Sydkoreas moderna historia. Folk minns statskuppen 1979 och inte minst det brutala våldet efteråt, som massakern på demonstranter i Kwanju. Dessa minnen är en viktig orsak till både de massiva folkliga protesterna mot presidenten och till den kritik han möter även inom sitt eget parti.
Chefen för specialstyrkorna har sagt att han beordrade soldaterna att ladda sina vapen med lös ammunition.
För även om PPP inte röstade för riksrätt har partiet tydligt tagit avstånd från honom. Många tror att de ville låta Yoon rädda ansiktet genom att avgå på egen hand, men nu säger partiledaren Han Dong-hoon att riksrätt är det enda återstående alternativet.
Även i militären har motstånd mot presidentens agerande kunde förväntas. MP Wi Sung-lac noter i Ekonom att soldater som skickades för att upprätthålla undantagstillståndet var påfallande ovilliga att använda våld. Chefen för specialstyrkorna har sa också att han beordrade soldaterna att ladda sina vapen med lös ammunition. Att Sydkorea har en värnpliktig armé är nog inte utan betydelse i sammanhanget.
Det vi ser är en ung demokrati som försvarar sig. Människorna på gatan, politikerna i och utanför parlamentet, soldaterna som vägrar attackera fredliga demonstranter. Det är så fruktansvärt vackert.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Al-Assads hela gärning kan sammanfattas i tre ord: brott mot mänskligheten
Isobel Hadley-Kamptz: Strunta i årets julklapp – köp något från den här listan istället!
