När det politiska taskspelet demoniserar en respekterad biolog – hufvudstadsbladet

Häromdagen får mig i handen en ledare från Skaraborgs Allehanda (moderat) skriven av Per-Ola Olsson/SNB (29/11), där han med stor spridningsbild och i dunkla ordalag attackerar miljöminister Romina Pourmokthari (L) för att ha vackla i hennes beslutsfattande. Det måste ha hänt. Men vad det faktiskt handlar om är att det är ett beslöjat personligt angrepp på en enda person, i sann Trumpistisk anda. Namnet förekommer inte i texten utan kallas för Aktivisten. Den personen är Sebastian Kirppu, som jag känner väl och har stor respekt för.

Hela texten är en totalt unyanserad centralattack på biologen Sebastian Kirppu, som i sammanhanget kallas aktivisten. Ordet aktivist förekommer 9 gånger i Olssons text.

Olsson talar om kopplingar till vänsterextrema AFA, PFLP och om konflikter med tidigare arbetsgivare. Slutligen låter han centern Helena Lindahl vara med och använda ord som “kommunistiskt kodspråk och att tvinga fram andras egendom”.

Det måste sägas att vissa skogspotentater ser Sebastian Kirppu som skogsindustrin och skogsetableringens fiende nr 1. Han arbetar nämligen målmedvetet och outtröttligt mot vanliga skogsröjningsrutiner – så att vi kan behålla våra sista riktiga skogar och bevara vår redan ömtåliga biologiska mångfald.

I själva verket är Sebastian Kirppu, en av landets mest respekterade skogsbiologer och en av Sveriges mest erkända skogsskyddare. Lite fakta som Per-Ola Olsson glömde nämna: Sebastian Kirppu röstades fram till Årets miljöhjälte 2011 (WWF), utsedd till lyssnarnas sommarpratare i SverigesRadio 2014. Han fick priset Silverfalk av Naturskyddsföreningen i 2016 och Sture Centerwall-priset från Kungliga Vetenskapsakademien 2018 samt Artdatabankens naturvårdspris förra året 2023.

Som expert på hovrätten i Jönköping har jag fått svära domarens ed. Det handlar inte bara om lagen, utan det står också: “Efter bästa förstånd och samvete”. Journalistförbundets Yrkesetiska regler säger bland annat: “Respektera den personliga integriteten, det ska finnas ett uppenbart allmänintresse” och “Var försiktig med namn. Publicering kan få konsekvenser för människor om det blir fel.”

I det giftiga det offentliga debattklimatet som råder är vad Per-Ola Olsson gör både genomarbetat och kraftfullt. Han respekterar inte personens integritet utan väljer istället, till råga på allt, att använda ordet aktivist och dessutom med förment nedsättande uppgifter släppa den berörda personen. Utan att nämna namn, men på ett sådant sätt att den som vill mycket enkelt kan få reda på vem det är.

Det är inte ovanligt att makthavare, ofta män, tillåter sig att kalla dem aktivister eller andra laddade negativa uttryck med avvikande innebörd. Politiker och företrädare för skogsindustrikomplexet kommer undan med det eftersom de har resurser att backa upp sina nedlåtande ord.

Att inte ta ansvar för det du säger och skriver betyder inte detsamma som att vara otillgänglig bara för att du är ledarskribent eller politiker, för den delen. Du har den nästan exklusiva makten att kunna göra din röst hörd, men den makten innebär också ett stort ansvar för vad du utför och hur.

I skuggan av dem riktigt stora brott begångna av Ryssland och Israel kan Per-Ola Olssons författarskap tyckas ointressant, om det ens är ett brott. Men det bidrar till att luckra upp förtroendet för den tredje statsmakten. Vi ser det också i den sittande regeringen Kristerssons sätt att hantera sanningen. Uppenbara lögner, skruvade halvsanningar och brutna vallöften. Eftersom detta inte anses vara ett brott kommer vi heller inte att höra några ursäkter. Regeringen talar sitt språk tydligt. Vi gör som vi vill, trots att majoriteten av svenskar idag inte håller med. Allt bidrar till ett ökande förakt för politiker. Den här sortens maktutövning, som vi så lätt låter passera, påminner kusligt om den mäktige polischefen Vitellio Scarpia i operan Tosca.

Åsa Wikforss skriver i en artikel i DN angående yttrandefrihet om reaktioner på hot och hat mot journalister: “opinionsbildare och politiker har ett särskilt ansvar för det offentliga samtalet”. Vidare om elitaktörerna: “Väljer de att främja unyanserade perspektiv och demonisera motståndare och deras anhängare är risken stor att den giftiga polariseringen ökar.”

Den skulle vara på lämpligt att Per-Ola Olsson och hans ansvarige utgivare offentligt bad Sebastian Kirppu om ursäkt. Om inte, kan vi fortsätta att leva med dagens politiska tag-spel och det anständiga och respektfulla offentliga samtalets långsamma död.

* Per-Ola Olsson/SNB/Skaraborgs Allehanda (modererad) 2024-11-29 med rubriken “Miljöministern kan inte blunda för vad hon har gjort” och i Gotlands Allehanda (modererad) 2024-11-29: ” Miljöministern riskerar regeringens trovärdighet”

Peter Lindgren
Jägmästare och tidigare anställd på Skogsstyrelsen, SkogForsk, Jonsereds krandivision, FAO i Costa Rica, utredare av avverkning i tropiska regnskogar för ITTO, International Tropical Timber Organisation, Skogsutvecklingsexpert för Swedforest Consulting i Indien, sekreterare i Det Naturliga Stegets konsensus dokument om svenskt skogsbruk “Om skogens villkor”.