Tove Alexandersson satsar mot vinter-OS – i skidalpinism

Tove Alexandersson är en av Sveriges mest framstående idrottare under 2000-talet. Hon har tagit ett flertal mästerskapsmedaljer i orientering, vunnit Bragdguldet, Jerringpriset och utsetts till årets kvinnliga idrottare.

Men det har inte varit några OS hittills, av den enkla anledningen att orientering inte står på programmet.

Något som dock går att tävla om när mästerskapet så småningom hålls i Milano-Cortina 2026 är skidalpinism. I vinter gör Tove Alexandersson en OS-satsning i den ganska obskyra sporten.

Det finns dock ett problem enligt 32-åringen, och det är inte det faktum att Sverige fortfarande saknar en tydlig kandidat för rollen som män i mixedstafetten.

Det handlar om att långloppet, hennes favoritdistans, inte ingår i OS. Istället är det mixed stafett och sprint som gäller. Sportens förskjutning i fokus är något hon tidigare varit kritisk till.

Har du släppt den?

– Nej, det har jag absolut inte, säger Tove Alexandersson med ett skratt, och utvecklar sedan:

– Jag tycker fortfarande att det är väldigt tråkigt. Hade det bara varit sprint så hade jag nog aldrig börjat åka skidor. Det jag föll för var de långa, tuffa loppen.

Orienteringssäsong 2024 slutade med två VM-guld, ett EM-guld och ett EM-brons. Nu är skidalpinismen igång. Den första världscuptävlingen arrangerades i mitten av december (den första mixed stafetttävlingen är dock försenad till slutet av januari). Vintern handlar om att kvala till OS.

Det går att kvala in via VM, med en riktigt, riktigt bra insats. Annars är det rankingen som gäller.

– Säsongens tävlingar blir viktiga på det sättet, konstaterar Tove Alexandersson.

Den sista tävlingen i skidalpinism går av stapeln i slutet av april. Sedan väntar en ny orienteringssäsong, med VM i Finland i juli som den stora höjdpunkten.

– Men om OS-satsningen går igenom kommer jag efter VM att flytta fokus mer mot OS igen.

Så var det den partnern i mixedstafetten. Det finns i dagsläget ingen tydlig huvudkandidat och skulle Sverige säkra en OS-plats är det inte heller så att platsen är låst till en specifik person.

– Det ska bli väldigt spännande att se vem som kan ha utvecklats lite sedan tidigare och vem som ligger mest i framkant, säger Tove Alexandersson.

– Och jag vet att jag verkligen måste vara i bra form på alla tävlingar, för att visa att jag har vad som krävs

Hur ser samarbetet ut mellan de två tävlande i det blandade evenemanget?

– Man kör separat, och växlar. Det är bara att köra hundra procent och ge allt man verkligen har. Men för mig handlar det mycket om att kunna jobba som ett lag, att ha ett gemensamt mål – och inför tävlingar pratar man förstås tillsammans om lite taktik.

Har du behövt gnugga några skidtekniska delar? Det är väl inte bara pannben i skidalpinism?

– Nej, inte riktigt. Det tar ett tag att vänja sig vid den nya utrustningen också. Det är en helt annan typ av skidor och pjäxor än jag har använt tidigare.

– Jag har så klart fortfarande mycket att jobba på när det kommer till teknik, och det känns också bra att känna att man kan utvecklas.

Att tävla vid ett OS är för många idrottare det stora målet, kanske drivkraften mer eller mindre sedan början av karriären. Så är dock inte fallet för Tove Alexandersson när det kommer till satsningen på skidalpinism.

– Jag skulle säga att det handlar mer om att jag tycker det är så roligt. När jag började med skidalpinismen var det inte alls bestämt att det skulle vara med i OS – så då hade jag inga tankar på det, säger hon.

– För mig är det mest sporten i sig som jag har lockats till.

Men det är klart att Tove Alexandersson, detta mångsidiga och framgångsrika idrottsfenomen, en dag ska få göra ett OS, kan man tänka sig att den ena eller den andra tycker.

– Jag tror att det nästan är fler utifrån som tycker att jag verkligen borde tycka att det är så häftigt med ett OS, säger hon med ett leende och tillägger:

– Min drivkraft är nog inte så mycket medaljer och resultat på det sättet. Anledningen till att jag gör det är mer glädjen i själva sporten. Men med det sagt hade det såklart varit häftigt att få uppleva ett OS.

Tove Alexandersson har hittills vunnit ett EM-guld (i januari i år) och ett VM-brons (våren 2021) i alpinism. Hon säger att hon vill känna att kapaciteten finns för att vinna den individuella sprinten om det ska bli ett OS 2026.

– Jag är inte intresserad av att åka dit bara för att vara där.

– Sedan är det mycket som kan hända och som kan gå fel i spurten, så även om man har kapacitet kan det gå precis vad som helst. Det är också därför jag känner att det hade varit kul med ett annat lopp.

Hon syftar då på mixstafetten.

– Det hade varit väldigt häftigt där om vi hade en chans att ta medalj. Sedan behöver jag en till som också är på samma spår, men för mig är det ett mål – att kunna ta medalj där.

Efter den här vintern väntar därför skogs-VM i orientering 2025. Därefter ett eventuellt OS 2026.

Tove Alexandersson fyller i:

– VM i Ungern 2027 går i liknande terräng där vi sprang EM i somras. Jag tyckte det var en väldigt rolig terräng, så det hade varit kul att vara där också.

– Sedan är det VM i Sverige 2029, i Örnsköldsvik. Det är några av mina favoritterräng där uppe. Det är många år kvar tills dess, men jag skulle säkert kunna tänka mig att sikta på VM 2029. Jag har i alla fall inte bestämt mig för att sluta innan dess.

Kan man aldrig få nog av att träna?

– Jag kan ibland få nog av att tävla. Jag kan tycka att det blir för många tävlingar och resor hit och dit. Men jag har nog aldrig känt mig omotiverad att träna.

– Sedan ser jag till att träna på en massa saker som jag tycker är kul. Jag är också i väldigt fina miljöer och tränar – och gör träningen så blir rolig.

Läs mer:

Jakten på någon som kan matcha Tove Alexandersson i den olympiska grenen

Förbundskaptenen på den nya olympiska sporten: “Mycket attraktiv för publiken”