De har hittat Mazen al-Hamada död i det nu övergivna Saydnaya-fängelset utanför Damaskus. Det var dit diktatorn Bashar al-Assad fick sina politiska motståndare – och det var många av dem genom åren: tiotusentals människor beräknas ha mördats där.
Mazen al-Hamadas egen väg dit var lång och kantad av ofattbar tortyr och lidande.
Han arresterades efter att ha deltagit i de demokratiska demonstrationerna i Syrien och för att ha försökt smuggla in bröstmjölksersättning till ett belägrat område 2012 (Le Temps 14/3 -17). Han var då 35 år gammal.
Han anklagades för antipatriotism, blev tillsagd att glömma hans namn, från och med nu var han nummer 1858. Han tillbringade nästan två år i fängelse, och när han kom ut var han en annan person.
Han såg ut som en uppenbarelse, och skräcken släppte aldrig taget om honom. Även fysiskt var han ärrad av all tortyr, inklusive för att han aldrig skulle kunna få barn. Han flydde till Nederländerna och bestämde sig för att ägna sitt liv åt att berätta för världen om vad som hände i Syrien.
Och för detta blev han en symbol.
Diktatur fungerar så att alla vet vad som händer. Det är bara inte öppet erkänt.
Men reaktionen på hans vittnesbörd var inte så kraftfullt som han hade trott. Omvärlden ingrep inte, satte inte stopp för tyranni. Han mådde allt sämre. Och när den syriska ambassaden kontaktade honom och uppmanade honom att återvända gjorde han det.
Det är oklart exakt vad tjänstemännen sa. Om de hotade att vända sig mot hans familj, eller erbjöd sig att släppa andra fångar i utbyte mot honom. Klart är i alla fall att han landade på flygplatsen i Damaskus i februari 2020 och sedan dess har han försvunnit spårlöst.
Hittills. Hans kropp visar tecken på nya, svåra skador, han måste ha dött för bara några dagar sedan (The Guardian 10/12).
Diktatur fungerar så att alla vet vad som händer. Det är bara inte öppet erkänt. Ändå är det en chock för många syrier när allt nu kommer fram, sedan Bashar al-Assad avsattes och flydde. Den extrema lyxen som han vältrade sig i, medan folket inte hade något bröd för dagen: 70 procent lever i fattigdom, var fjärde svälter.
Hans efterlämnade fotoalbum är fullt av honom själv: en avslappnad, sorglös man mot en fond av exklusiva skidorter, spahotell och pooler vars turkosa vatten glittrar i solen. I hans hem finns designvaror, konst och ett stort garage fullt med vrålar (DN 12/12).
I Moskva, dit han nu tagit sin tillflykt, har hans familj 19 olika lägenheter.
Det är möjligt att rättvisa aldrig kommer att skipas, i den meningen att Bashar al-Assad kommer att få sitt straff. Och vad skulle ens vara ett rättvist straff, för det han är skyldig till?
Vad vi kan göra är att erkänna hans offer; i förlängningen hela det syriska folket. Vi kan visa dem den respekt de förtjänar. Säg förlåt för att du inte gjorde tillräckligt.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Självklart ska föräldrarna vara välkomna på barnens luciafirande
Susanne Nyström: Dammet har knappt lagt sig i Damaskus – då kommer uppmaningen: Gå hem!
