”Aldrig har det fötts så få barn, men artiklarna är från runt 1930.” – hufvudstadsbladet

Jag läste artiklar om rekordlåg fertilitet och konsekvenserna för samhället. Bland orsakerna till låga födelsetal väljer kvinnor utbildning, karriär och konsumtion istället för familj. En författare frågar varför Sveriges kvinnor vägrar att föda och resonerar om otrygga anställningsvillkor, att samhället inte stödjer barnfamiljer och bristande jämställdhet där kvinnor i första hand har ansvaret för hem och familj. Texterna kunde ha skrivits på grund av nya siffror från Socialstyrelsen eller SCB, för aldrig tidigare har så få barn fötts, men artiklarna är daterade runt 1930.

100 år sedan låga födelsetal var en del av övergången från höga till låga födelse- och dödstal i samband med ekonomisk utveckling. Fertiliteten minskade som svar på lägre dödlighet, särskilt bland barn, och anpassning till industrisamhället.

Den svenska fertilitetsnedgången nådde sin botten 1935 och resulterade i debatt och makarna Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan som fick stort genomslag. Sedan dess har fertiliteten varierat med konjunkturcyklerna: hög under 1950- och 1960-talens rekordår, låg under krisåren på 1970- och 1990-talen, men ökade under 1980- och början av 2000-talen. Trots detta har kvinnor födda 1890 och senare i genomsnitt fått två barn, men när i livet de har fått sina barn har varierat.

Goda tider stimulerar familjebildning, medan dåliga tider med hög arbetslöshet gör att barnafödandet skjuts upp. Unga väntar med sitt första barn, medan andra avstår från att skaffa fler barn. Att alla agerar lika förstärker variationer, speciellt när normen är två barn. Inkomsteffekten bröts i början av 2000-talet när kopplingen mellan arbetslöshet och fertilitet försvann på både makro- och individnivå. Sedan 2010 har fertiliteten sjunkit trots högkonjunktur och nollräntor.

Fertilitetsvariationer kan också förklaras av förändringar i priset på kvinnors tid, särskilt när deras möjligheter på arbetsmarknaden förbättras. Länge sjönk födelsetalen i takt med att kvinnors löner ökade eftersom det blev relativt sett dyrare att skaffa barn i den meningen att ta hand om dem hemma. Sambandet försvann på makronivå under 1980-talet när tvåförarbetarfamiljen blev norm och familjepolitiska åtgärder som föräldraförsäkring och förskola subventionerade barnkostnaden. Möjligheten för kvinnor att kombinera betalt arbete och familj har ofta framhållits som en viktig faktor för Sveriges höga fertilitet. Men sedan 1990-talet har varken kvinnors arbetskraftsdeltagande eller löner i förhållande till män förändrats, och familjepolitiken har blivit mer generös och flexibel.

Ändå har fertiliteten i Sverige sjunkit till historiskt låga nivåer på runt 1,5 barn per kvinna de senaste åren och ser ut att bli lägre 2024. Det unika är att denna nedgång gäller i stort sett svenskfödda och invandrare, både i städer och på landsbygden, oavsett utbildning och inkomst , samt att par skjuter upp det första barnet. Varför? Forskningen har inga tydliga svar. Standardförklaringarna håller inte.

Låga födelsetal behöver inte vara ett problem om de beror på att många skjuter upp familjebildningen men får två barn. Men variationer i Sverige under 1900-talet visar lägre toppar och djupare dalar. Den senaste toppen, 2010, var under två barn per kvinna, vilket påskyndar befolkningens åldrande. Relativt höga födelsetal har inneburit att åldrandet har drivits av att fler lever längre. Låga födelsetal, som dagens, gör att åldrandet drivs både från botten och toppen av åldersfördelningen.

Att befolkningen åldras är positivt i sig och ett bevis på ökad levnadsstandard, men utmanar välfärdssystemen. Fler äldre behöver pension, vård och sjukvård medan färre unga och arbetsföra behöver försörja dem. Politiker borde oroa sig, särskilt i skattefinansierade välfärdsländer som Sverige.

I diskussionen om Dagens låga födelsetal tillskrivs unga människors oro för framtiden, brist på bostäder, psykisk ohälsa, sociala medier och otillräcklig familjepolitik. Få nämner att demografi och ekonomisk förändring hänger ihop och att dagens låga födelsetal måste ses i ett historiskt perspektiv.

1930 var Sverige ett traditionellt land i förändring. Därefter utvecklades ekonomin, välfärdsstaten utvidgades och familjer avlastades. Sverige blev ett ledande land för kvinnor på arbetsmarknaden. Familjepolitiken utformades i slutet av 1960-talet för att göra det lättare för kvinnor att arbeta, oavsett familjesituation. Men trots framsteg kvarstår ojämlikheten i samhället och familjen. 50 år efter införandet av föräldraförsäkringen tar kvinnor ut större delen av ledigheten, utför mer oavlönat arbete och har en svagare anknytning till arbetsmarknaden på grund av frånvaro och deltidsarbete.

Dagens låga födelsetal kan vara en reaktion på att det är svårt att kombinera arbete och familj och att jämställdhet inte kommer lätt. Nedskärningar och kvalitetsbrister inom vård och skola kan bidra till att unga upplever att de har det sämre än tidigare generationer, samtidigt som barn kostar i tid, energi och pengar – kostnader som faller på individer samtidigt som samhället vinner som barn är en framtida resurs. 1990-talet innebar en ny jämviktssituation för jämställdhet på arbetsmarknaden och i familjen, men politiken utvecklades inte utan fortsatte i de gamla spåren. En effektiv politik för arbete, familj och jämställdhet måste utformas för att lösa dagens problem på nya sätt för att undvika en framtida kris i befolkningsfrågan.

FÖRfattaren

Maria Stanfors, professor i ekonomisk historia och verksam vid Centrum för ekonomisk demografi vid Lunds universitet

Vill du också skriva om Aktuella frågor? Så här gör du.