Inte förrän jag en gång skrev en bok hade jag verkligen tänkt på citattecken och hur vi sätter dem runt vissa saker, men inte andra.
Nåväl, jag hade lärt mig några saker. Som att symfonier inte har citattecken om de inte är specifikt uppkallade efter något: Beethovens symfoni nr 6, “Pastoral Symphony”.
Men i stort sett är det citattecken runt alla titlar, rakt och enkelt. Om man skriver i hufvudstadsbladet vill säga.
Bokförlaget resonerade annorlunda. Där sattes alla titlar i kursiv stil. Det tog tid att vänja sig vid, men blev ganska fint.
Först nyligen upptäckte jag det Wikipedia har valt att blanda dessa två principer. Albumtitlar är i kursiv stil, låttitlar är skrivna inom citattecken. Boktitlar är kursiverade, noveller i en novellsamling är skrivna inom citattecken. Filmtitlar är i kursiv stil, delar av en episodisk film är skrivna inom citattecken.
Detta gjorde mig lite av en puff. Men det är klart, när man väl har lärt sig koden kan man direkt se om det är albumet Hotell Kalifornien eller låten “Hotel California” som refereras till. (Och ingen av dem ska förväxlas med något av de riktiga hotellen som heter Hotel California.)
Men med David Bowies “Heroes” blir det ännu galnare än vanligt. Där finns citattecken med i titeln, vilket betyder att det ska stå “‘Hjältar'” i tidningar som DN (som ser ansträngt ut, och ofta glöms bort). Wikipedia säger nu om albumet “Hjältar” och låten “‘Heroes'”.
För att undvika det kan du göra som brittiska The Guardian, och skriva albumtitlarna i kursiv stil men hoppa över citattecken runt låttitlar. Förmodligen för att alla intervjucitat redan står inom citattecken, inte efter pratminus som i DN.
Lyckligtvis borde de flesta ord i alla typer av titlar på engelska vara versaler, så en titel kan fortfarande särskiljas från resten av texten. Inte alla ord dock och systemet är så komplicerat att man i Sverige oftast struntar i det och skriver som det skulle vara i en vanlig mening.
Vi skriver alltså medvetet fel, enligt engelsmän och andra biserwesser.
Men den raden är inte heller problemfri, då till exempel månader, veckodagar, gatunamn, titlar, språk och nationaliteter börjar med versaler på engelska. Jag går själv vilse där ibland.
Att en del skriver både “Pink Floyd” och “hufvudstadsbladet” kan vi lämna med citattecken till en annan dag. Det här är redan komplicerat nog.
Läs fler berättelser av Nisse, till exempel om hur gammal en nobelpristagare i litteratur egentligen borde vara.
