Som engagerad förälder och pedagog kan jag inte längre vara tyst. Trots politikers löften om att “ta makten” i skolan ser vi hur bristen på resurser leder till att kommunerna gång på gång tvingar rektorer att bortse från skollagens krav på stöd och anpassningar till elever med särskilda behov.
Detta är inte bara en ekonomisk börda för samhället; det är en katastrof för de individer som drabbas. För två och ett halvt år sedan, den 20/5 2022, publicerade elva organisationer en artikel på DN Debatt med rubriken “Skolväsendet fungerar inte för funktionshindrade elever”. Därefter har frågan fortsatt att vara en ständig följetong i media.
Riksförbundet Attention, den norska skolstyrelsen, Skoletilsynet, Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Diskrimineringsombudsmannen har alla bekräftat att problemen kvarstår. Enligt “Skolrapport 2024” av Attention framgår att många skolor misslyckas med att genomföra nödvändiga anpassningar i rätt tid, och att insatserna ofta är otillräckliga – vilket i sin tur beror på bristande resurser och kompetens.
Norska skolstyrelsen noterade i april förra året att för få elever med särskilda stödbehov får det i tid. Skolinspektionens rapport 2024:14 visar att över 70 procent av de granskade skolorna får kritik, trots att personalen är välutbildad.
SKR-rapporten “Nuvarande situation och utmaningar inom elevhälsan 2024” visar på en paradox där 75 procent av den administrativa personalen är nöjda med organisationen av elevhälsan, medan nästan 90 procent uppger att de har stora problem. Är det en budgetfråga? Kanske.
Skolan konkurrerar med andra viktiga budgetposter i kommunerna som vård och socialtjänst. Knepigt, men jag föreslår följande steg:
1. Prioritera de kommunala budgetarna. Ju snabbare skolan uppfyller skollagens krav på adekvat stöd, desto mindre resurser kommer att krävas senare från socialtjänsten, psykiatrin och hela rättsväsendet.
2. Samverka tidigt mellan skola, socialtjänst, omsorg och rättsväsendet. Samordnade insatser behöver genomföras för att ge ett mer helhetsstöd.
3. Utveckla egenkontroll för att säkerställa efterlevnad av skollagen. Vi behöver följa upp insatser och framför allt resultat – nationell statistik skulle vara en värdefull resurs.
4. Inför digitala arbetssätt och verktyg som stöd för både samverkan och uppföljning. Det är dags att modernisera och effektivisera de tillgängliga medlen.
Har vi hört dessa förslag innan? Ja, men nu krävs åtgärder!
Jag tror på samarbete mellan eldsjälar, som visar civilkurage och står upp för barnen. Alla passionerade proffs från Ystad till Haparanda – som har förtroendet att ge stöd till barn som behöver det mest – låt er inspireras av kollegor över yrkesgränserna!
I den här tidningen har vi kunnat dela med oss av många goda exempel och förebilder. Många hjul uppfinns lokalt. Gör något tillsammans! Sedan lyssnar politikerna.
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
