Året var 1987 och utredningen om mordet på Catrine da Costa hade avstannat.
Då fick polisen en ny idé: Vänd de två läkarna mot varandra.
Knep fungerade – till en början.
– Jag började tänka att jag hade felbedömt Thomas: “Han kan nog ha gjort något”, säger obduktionsofficeren Teet Härm i SVT-dokumentären “Det svenska mordet”.
Artikeln i korthet
• I fyra avsnitt recenserade SVT “Det svenska gängmordet” – rättsprocessen kring gängmordet på Catrine da Costa, som hittades död 1984.
• Som en sista utväg förde utredarna samman de två misstänkta läkarna i hopp om att de skulle vända sig mot varandra.
• Ljudbandet från det mötet spelas upp i den avslutande delen av dokumentären.
I slutet av 1987 ökade trycket att lösa mordet på Catrine da Costa, som hade hittats styckad tre år tidigare. En ny polis, Per-Åke “Pirre” Larsson, tidigare inblandad i mordutredningar, hade tagit hand om det.
Fallet uppmärksammades men det fanns inga inkriminerande bevis och inga erkännanden.
– Då ställer jag mig frågan: Vad gör du, Pirre? Då säger jag: Vi för samman dessa två. Vad har vi att förlora? säger Per-Åke Larsson i en tidigare intervju som nu spelas i SVT-dokumentären “Det svenska seriemordet”.
Teet Härm, rättsläkare, och Thomas Allgén, allmänläkare, sammanfördes i ett förhörsrum. Allgéns ex-fru hävdade att parets dotter såg de två männen döda och stycka Catrine da Costa. Men båda vägrade. Nu skulle de spelas mot varandra.
– Vi satt inte länge innan den ena läkaren började ställa frågor till den andra läkaren, säger polismannen “Pirre” i den gamla intervjun.
Teet Härm: “Min enda chans”
I sista avsnittet av “Det svenska mordet” spelas ljudbandet från mötet. Läkarna, som var vagt misstänkta för samma brott, kände faktiskt knappt varandra.
– Eftersom det är din egen dotter, tycker du att det är orimligt av mig att tänka i de banorna, att du måste vara med i den här historien? säger Teet Härm till Thomas Allgén på bandet.
Allgén kontrade i förhandlingen att det inte fanns några bevis.
– Det du nyss har sagt förutsätter att du sätter tilltro till den information som min dotter ska ha lämnat, säger han.
Teet Härm förklarar nu i efterhand att han på något sätt “gick in i polisens anklagelser”.
– Jag sa till mig själv att det var min enda chans att fly därifrån. Att knäcka honom, säger Teet Härm till SVT:s Dan Josefsson.
Åklagaren trodde inte på sitt eget fall
Förhöret varade i åtta timmar och till slut fick Teet Härm en känsla av att han kunde vara skyldig, men förträngde det:
– Om det är på det sättet du skulle ha varit med vid styckningen och att den andre personen är jag, så ber jag dig erkänna det, säger han i förhöret på 1980-talet.
Men Thomas Allgén erkände inte och “Pirre” Larsson fann till slut att tricket med konfronterande förhör “ledde ingenstans, det kom inte längre”.
När målet slutligen landade i tingsrätten gjorde åklagare Anders Helin ett sensationellt uttalande.
– Jag tycker att det finns starka skäl för ett åtal, men jag ska inte förneka att jag är osäker på om det den här gången räcker, sa han, trots att åklagarens uppgift är att säkra bevis eller lägga ner utredningen.
Båda läkarna friades till slut från mord.
Men deras liv var aldrig detsamma.
Domaren skrev in i domen att “det är utom allt tvivel” att de två läkarna styckade Catrine da Costa. Männen åtalades inte ens för det brottet.
Skiljemannen John Henri Holmberg, som deltog i domen, säger att han inte ens kände till åtgärden.
– Jag har inget minne av att ha sett det under den period vi hade våra överläggningar, säger han i SVT-dokumentären.
På grund av dessa ord förlorade läkarna sina medicinska meriter. Båda gick mer eller mindre under jorden. Thomas Allgén har inte träffat sin dotter, som nu är i 40-årsåldern, och räknar med att aldrig kunna göra det heller.
– Nej, det tror jag inte. Men det kanske fortfarande finns hopp.
Teet Härm lever helt isolerat och tillbringar sina nätter med att läsa på nätet om mordfallet.
– Bara allt har tagits från en. Hela ens identitet har varit genom arbetet. Jag har inga vänner. Vem är du då? Då är du ingenting.