Det politiska kaoset i Frankrike är nu i omgång två. I fredags utsågs den 73-årige centerpolitikern François Bayrou till ny premiärminister, efter att hans föregångare Michel Barnier bara fått sitta i 99 dagar.
Tidningen Le Monde talar om en “kraschstart” för Bayrou. Det största partiet till vänster, Untouchable France, har redan gjort klart att de kommer att avsätta vilken premiärminister som helst som inte är från deras parti. Dessutom har Frankrikes fattigaste grevskap Mayotte, en ögrupp väster om Madagaskar, drabbats en ovanligt stark cyklon som orsakade enorm förödelse och många befaras ha omkommit. En påminnelse om att en fransk premiärminister är ansvarig för ett land med territorier på alla kontinenter.
Men trots att han går in i en tid av både tropiska och politiska stormar kan Bayrou ha en betydligt bättre chans än Barnier att skapa en fungerande regering.
Det är av central betydelse för hela EU att unionens näst största ekonomi får ordning på sina statsfinanser.
Till skillnad från Barnier har inte Bayrous beröringsrädsla för vare sig vänster- eller högerpopulisterna. Tvärtom förklarade han så snart han tillträdde att han avser att träffa alla politiska grupper för att bilda en ny regering. Hans långa erfarenhet av fransk politik har en betoning på knådandet av lokalpolitik i hans hemkommun Pau, inte, som i Barniers fall, europeisk politik och brexitförhandlingar. Det kan göra honom till en mer acceptabel kandidat för högerpopulister, som avskyr Brysseleliten som Barnier personifierar.
Bayrou är helt enkelt lite mer folklig. Är han också mindre prestigefylld?
Den nye premiärministern behöver nu vinna Marine Le Pens gunst samtidigt som han, enligt spelreglerna i Frankrikes konstitution, behöver samarbeta med president Macron.
Det viktiga är att han inte förhandlar bort sitt ansvar för det franska budgetunderskottet. Le Pens National Gathering-fest saknar till stor del insikt i allvaret i de franska statsfinansernas tillstånd, vilket ledarsidan tidigare skrivit om. Moody’s sänkte symboliskt Frankrikes kreditvärdighet bara timmar efter att den nye premiärministern tillträdde.
I den frågan har Bayrou dock trovärdighet. Han har länge kämpat för att minska den franska skuldbördan. Frågan är också större än Frankrike. Det är av central betydelse för hela EU att unionens näst största ekonomi får ordning på sina statsfinanser.
Det politiska kaoset i Frankrike är nu i omgång två. I fredags utsågs den 73-årige centerpolitikern François Bayrou till ny premiärminister, efter att hans föregångare Michel Barnier bara fått sitta i 99 dagar.
Tidningen Le Monde talar om en “kraschstart” för Bayrou. Det största partiet till vänster, Untouchable France, har redan gjort klart att de kommer att avsätta vilken premiärminister som helst som inte är från deras parti. Dessutom har Frankrikes fattigaste grevskap Mayotte, en ögrupp väster om Madagaskar, drabbats en ovanligt stark cyklon som orsakade enorm förödelse och många befaras ha omkommit. En påminnelse om att en fransk premiärminister är ansvarig för ett land med territorier på alla kontinenter.
Men trots att han går in i en tid av både tropiska och politiska stormar kan Bayrou ha en betydligt bättre chans än Barnier att skapa en fungerande regering.
Det är av central betydelse för hela EU att unionens näst största ekonomi får ordning på sina statsfinanser.
Till skillnad från Barnier har inte Bayrous beröringsrädsla för vare sig vänster- eller högerpopulisterna. Tvärtom förklarade han så snart han tillträdde att han avser att träffa alla politiska grupper för att bilda en ny regering. Hans långa erfarenhet av fransk politik har en betoning på knådandet av lokalpolitik i hans hemkommun Pau, inte, som i Barniers fall, europeisk politik och brexitförhandlingar. Det kan göra honom till en mer acceptabel kandidat för högerpopulister, som avskyr Brysseleliten som Barnier personifierar.
Bayrou är helt enkelt lite mer folklig. Är han också mindre prestigefylld?
Den nye premiärministern behöver nu vinna Marine Le Pens gunst samtidigt som han, enligt spelreglerna i Frankrikes konstitution, behöver samarbeta med president Macron.
Det viktiga är att han inte förhandlar bort sitt ansvar för det franska budgetunderskottet. Le Pens National Gathering-fest saknar till stor del insikt i allvaret i de franska statsfinansernas tillstånd, vilket ledarsidan tidigare skrivit om. Moody’s sänkte symboliskt Frankrikes kreditvärdighet bara timmar efter att den nye premiärministern tillträdde.
I den frågan har Bayrou dock trovärdighet. Han har länge kämpat för att minska den franska skuldbördan. Frågan är också större än Frankrike. Det är av central betydelse för hela EU att unionens näst största ekonomi får ordning på sina statsfinanser.
