Recension: ”Better man” skildrar Robbie Williams liv.

För fyra år sedan gjorde svensken Filip Nilsson en musikvideo till “Alla drömmar är uppfyllda” där Håkan Hellström spelade trummor med en snabelapa. Deras perfekt speglade rörelser uppnås med hjälp av så kallad “motion capture” – vilket är samma teknik som används i bioströmmen “Better man”.

Med andra ord är skärningspunkten mellan popstjärna/cirkusapa, som en metafor för artisteri och kändisskap, inget nytt. Men att göra en hel långfilm baserad på den idén är något av ett genidrag. Repertoaren svämmar som bekant över av biografiska filmer om artister av högst varierande kvalitet. Vissa är vansinnigt servila medan andra är rent hänsynslösa.

“Bättre man” är lite som Robbie Williams själv – kaxig och skamlöst underhållande. Dessutom är animationerna så bra och den lurviga huvudpersonen är så porträttliknande (det är Williams ögon vi ser men inte hans röst vi hör) att det bara tar några minuter innan man helt slutar tro att han är den enda apan i pojkbandet “Take That” “.

Handlingen börjar dock långt innan dess med den lilla schimpansen som växer upp med sin mamma och mormor i en brittisk håla. Att bli sedd av sin pappa, som lämnade familjen för att förverkliga sig själv, blir Robbies livslånga dröm.

Sedan följer berättelsen sin tydliga kronologi med ljuvlig nostalgi över tiden då killar i snickarbyxor dansade och sjöng harmonier tillsammans. För en svensk publik kan Robbie Williams repertoar kännas lite för begränsad för en hel musikal. Den idén ska även ha slagit regissören Michael Gracey (som tidigare gjort “The greatest showman”) eftersom slutresultatet snarare är ett drama med en handfull väl valda musiknummer.

Även om vi att känna igen musiken och några av bikaraktärerna, som hans fiende Liam Gallagher från Oasis, gör apan att Williams persona aldrig skymmer synen på historien. Oavsett om du gillar hans musik eller inte, kommer du att njuta av filmen. Speciellt som dialogen innehåller så mycket brittisk “vett”.

Men efter succén med Take That (som han fick sparken ifrån) tar historien en mörkare vändning.

Men efter succén med Take That (som han fick sparken ifrån) tar historien en mörkare vändning. Förutom ett enormt självhat och ett accelererande beroende tvingas flickvännen, All Saints-stjärnan Nicole Appleton, till en abort av sin ledning. Under de åren var det svårt att se honom valsa runt i tv-sofforna och dra rovhistorier om psykisk ohälsa och delirium som om det vore underhållning. Inga följdfrågor. Skratt från publiken. Till slut blev han som någon slags cirkusapa.

Men med “Better man” lyckas Williams inte bara bli flerdimensionell utan håller också upp en spegel för publiken. Eller som Olle Ljungström, en annan låtskrivare i liknande situation en gång skrev: “Jag är apan som liknar dig.”

Se mer. Tre andra biografiska filmer om brittiska artister: “Bohemian Rhapsody” (2018), “Rocket man” (2019), “Back to Black” (2024)

Läs andra film- och tv-recensioner i DN och fler texter av Wanda Bendjelloul.