“Jag är uttråkad. Kom och låt oss gå och köpa en apa!” Repliken kommer från “The perfect couple”, en av årets mest sedda dramaserier på Netflix. En butler, som arbetar för en extremt rik amerikansk familj, imiterar dem hånfullt för att ge ett mått på hur rika de verkligen är.
Ett extremfall, ja. Fiktivt också, med Nicole Kidman i huvudrollen som superrik stjärnförfattare och matriark. Men frågan är, har inte många med fast inkomst varit lata apköpare det senaste året?
Under de glada dagarna med negativa räntor ägnade vi oss i medelklassen åt en hel del påkostade vanor. Det var så lätt att fejka rik tik! Och så kul! Minns när vi köpte bostadsrätter vi inte riktigt hade råd med, bytte fredagstacos mot Instagramvänliga ost- och charkbrickor och tyckte det var rimligt att handla, förlåt menar jag investera i ett par jeans vars prislapp motsvarade en månadshyra? Sedan kom räntechocken och till och med Isabella Löwengrip började dela recept på linsgryta. Det gick inte en middag utan att intresset väcktes. Journalisten Andreas Cervenka beskriver det exakt i den nya fackboken “Fuskbygget”:
“Några år in på 2020-talet har svensken förvandlats till en variant av JRR Tolkiens karaktär Gollum. Istället för en sjuklig besatthet av en guldring har svenskarna fastnat i ett osunt förhållande med intresse, denna tusenåriga och svåra -att tolka essensen.”
Många fortsätter att ha det tufft ekonomiskt, men det är som om medelklassen kollektivt har ryckt på axlarna
Men det är deprimerande att leva sparsamt i längden, så 2024 var året vi vältrade oss, om inte i omedelbar lyx, så i alla fall i tanken på det. Hur ska man annars förklara att så många av årets trender kännetecknas av en sorglös, ibland oansvarig lyxlivsstil som traditionellt har tillägnats överklassen? Många människor fortsätter att ha det tufft ekonomiskt, men det är som om medelklassen kollektivt har ryckt på axlarna och uttalat: “Suck, det är så tråkigt att leva som fattig. Låt oss låtsas att vi är rika igen!”
2024 hävdes fenomenet mjuk tjejett husmorsideal som kan fungera precis mjuk tills feministerna regnar över din parad genom att lyfta fram farorna med att bli matad. Även i år väntas julklappshandeln ökamedan rapporter visar att lyxkonsumtionen inte har minskat under lågkonjunkturen, utan har stagnerat.
På sociala medier vurmen efter glamour har gått ett steg längre. Det räcker inte att skryta om sina dyrbara inköp, att gnälla om kvalitet och kaschmir. Helst ska man trampa på de som är kvar i HM-träsket också. Vestiaire-kollektivet, som säljer begagnade märkesvaror på nätet, har lagt upp klipp där de går runt i en HM-butik, äcklade av röran, smutsen och de låga priserna. “Sluta snabbt mode” är budskapet. Det är ett illa dolt klassförakt, förklädd som oro för klimatet. För Vestiaire vill inte att vi ska sluta handla, bara sluta handla med alla utom dem.
Enligt Gullbergs resonemang hör rätten inte hemma på Nobelmenyn utan det verkliga problemet är snarare att den inte hör hemma i vår lyxtid
Debatten kring gröten som serverades på Nobelbanketten faller också under efterräntekrisens klasshat. Expressens Anna Gullberg tog illa upp att de framstående gästerna i Stadshuset skulle serveras något så vaket och enkelt som korngröt. Att det snarare var en perfekt balanserad svensk variant av risotto, skapad av Årets Kock-vinnaren Jessie Sommarström, spelade ingen roll. Gröt är för dålig. Grundmat à la Karl Oskar och Kristina. Enligt Gullbergs resonemang hör rätten inte hemma på Nobelmenyn utan det verkliga problemet är snarare att den inte hör hemma i vår lyxtid.
Den här charaden börjar bli tröttsam. Vem är det egentligen vi försöker lura? Skulle det inte vara trevligt om 2025 var året då vi på allvar börjar leva inom våra resurser istället för att spela elaka? Ingen av oss har råd med en apa ändå.
Läs fler spalter och andra texter av Tara Moshizi
