För åtta år sedan, när Trump vann presidentvalet för första gången, dök champagnekorkarna upp i Kreml. Strax efter Trumps installation i Vita huset i januari 2017 besökte jag Moskva och träffade Alexander Dugin, en statsvetare på extremhögern med idéer nära Putins. Han var mycket nöjd med valet i USA:
– Först och främst kommer det att ske ett stort geopolitiskt skifte. Konfrontationen mellan USA och Ryssland i det postsovjetiska området och andra regioner kommer att upphöra eller tonas ner. Nato kan komma att upplösas, och EU kommer säkert att upphöra. Vi övergår till flera maktcentra i världen.
I efterhand visade det visar sig att Dugin hade hoppats på mer än vad Trump kunde uppnå. Delvis berodde det på att Trump då utsåg ett antal traditionella republikanska “hökar” till nyckelpositioner, och de såg Ryssland som en aggressiv makt.
Han kommer inte att upprepa det misstaget. De flesta av de bästa rådgivarna Trump har nominerat är radikala Maga-ideologer (”Make America Great Again”). De är hängivna lojala, men få av dem har någon som helst kunskap om utrikespolitiken eller de områden de har ansvaret för. De är utsedda just för att avskaffa de delar av de demokratiska institutionerna som Trump ogillar och för att rensa ut illojala tjänstemän.
Det finns en sak som förenar många av dem: attityden och relationerna till Moskva. Det är en egenskap som de delar med Trump själv – i hans fall årtionden av affärsaffärer i Ryssland.
Det finns olika teorier om varför Trump är så sympatisk med Putin. Finns det nya ryska affärsförbindelser? Eller har den ryska säkerhetstjänsten krokar på honom?
Kanske handlar det i första hand om att Trump hyser en stark beundran för en auktoritär ledare som Putin.
2013, när Trump fortfarande var en fastighets- och underhållningsaffärsman, besökte han Moskva med sin Miss Universe-tävling. Han diskuterade då också planer på att bygga ett Trump Tower i Moskva, ett projekt som inte blev av.
Allt det kan betyda att Dugins drömmar går i uppfyllelse när Trump nu gör comeback.
Förväntningarna är särskilt höga när det gäller kriget i Ukraina. Samtidigt som Trump har sagt att han kommer att beväpna Ukraina för att få Putin att förhandla, har han också tagit avstånd från Joe Bidens tillstånd för Ukraina att skjuta in i Ryssland med amerikanska robotar. Enligt Trump måste president Volodymyr Zelenskyy gå med på att Ukraina ger upp territorium för att få ett slut på kriget. Och medlemskap i Nato är uteslutet.
Moskvas reaktioner om Trumps utnämningar tyder på att de ryska ledarna räknar med bättre utdelning den här gången. Främst i form av ett delat USA som drar sig ur det globala ledarskapet och överger Ukraina.
– Alla är helt underbara! utbrast programledaren Olga Skabajeva på den statliga tv-kanalen Rossiya, efter att hon läst upp namnen på Trumps utsedda personer.
Hennes glädje var särskilt oroad över utnämningen av den tidigare demokratiska kongressledamoten Tulsi Gabbard till USA:s chef för nationell underrättelsetjänst, vars uppgifter är att dagligen informera presidenten om säkerhetsläget i världen. Det bör kräva erfarenhet och kompetens för uppgiften, som Gabbard saknar. Men den som sitter på en sådan post ska inte heller ha olämpliga relationer med USA:s fiender eller rivaler.
Det är just de kompromissande banden till Vladimir Putin och Syriens före detta diktator Bashar al-Assad som Tulsi Gabbard anklagas för att ha. Hon besökte al-Assad 2017, och ifrågasatte då att han hade använt kemiska vapen mot sin egen befolkning.
Hon har också upprepat rysk desinformation om att USA driver minst 25 “biologiska krigföringsforskningslaboratorier” i Ukraina.
Varför hon upprepar då Kremls diskussionspunkter? Enligt några av hennes tidigare medarbetare beror det på att hon är storkonsument av Kremls propagandakanal RT.
En av Rysslands största tidningar, Komsomolskaya Pravda, hade rubriken: ”CIA och FBI darrar; därför kommer Trumps skyddsling Tulsi Gabbard att stödja Ryssland som nationell underrättelsechef”.
I artikeln angavs anledningen till tidningens entusiasm: “Hon skyller uteslutande konflikten i Ukraina på Vita huset och hon har en sympatisk inställning till Vladimir Putin”.
Ännu en tv-värd beskrev Trumps utnämningar som “ett radikalt drömlag”. Saken förvärrades inte av att “alla personligen avskyr (Volodymyr) Zelensky”.
Hans kollega Vladimir Solovyov kallade Gabbard “vår flickvän” och han tillade:
– Om de får tillträda, kommer de att ta ner Amerika, sten för tegel.
Några av Kremls språkrör talade ännu mer entusiastiskt om Kash Patel, som Trump vill ha som chef för FBI, den federala polisen. Patel har sammanställt en lista över sina och Trumps fiender och har lovat att avveckla en stor del av FBI, vars uppgift bland annat är kontraspionage. Vilket förmodligen underlättar jobbet för de ryska spiontjänsterna FSB och GRU.
Redan i samband med Trumps valkampanj 2016 och hans första mandatperiod i Vita huset avslöjades skumma ryska kontakter i hans närhet. Trumps närmaste medarbetare, som kampanjchefen Paul Manafort och Michael Flynn, hans nationella säkerhetsrådgivare, hade kontakter med Ryssland och tvingades avgå tidigt.
Förutom Gabbard och Patel är Peter Hegseth, nominerad till försvarsminister, bland de mest lovande ur Putins synvinkel. Hegseth har hävdat att “NATO är en kvarleva och bör skrotas”.
Andra tunga namn i Trumps värld förespråkar också minskat stöd för Ukraina: vicepresident JD Vance, stabschef Susie Wiles och Trumps “förste kompis” Elon Musk.
Det finns dock några centrala säkerhetspolitiska positioner som Trump fyller med personer som inte tillhör den isolationistiska “Maga”-falangen, som Ukrainas anhängare hoppas ska väga tyngre än “putinisterna”.
En är senator Marco Rubio från Florida som har nominerats till utrikesminister. Han röstade tidigare för stödpaket för Ukraina, men har sedan dess ändrat uppfattning. Många ser honom fortfarande som en hök, det vill säga mer kritisk mot Ryssland än Trump.
Nationell säkerhetsrådgivare kommer att vara Michael Waltz, även han från Florida, vilket också kan oroa ledare i Moskva. Han har betonat att USA måste ha avskräckningsförmåga.
Och så har ex-generalen Keith Kellogg utnämnd till sändebud till Ukraina och Ryssland. Han har tidigare presenterat en fredsplan, som bland annat innehåller ökat stöd till Ukraina om Ryssland vägrar att förhandla.
I slutändan blir det den ofta oförutsägbare Trump som väljer vilken av de två linjerna i hans administration som får sista ordet om kriget. Avgörande blir vad som gör honom till en vinnare.
