För mig smakar ordet “jullov” gott. Andrum i kampen, vikter lyftes från axlarna, molnen skingras, horisonterna klarnade. Ljus i mörkret.
Tidigare var juluppehållet ett juridiskt konstruktionssätt med skärpta straff för brott under julsäsongen. Men det var också en social föreställning. Det skulle vara harmoni och ordning på gården. Allt skulle vara rent och ordnat, och det hände att folk åt tillsammans, över roll- och klassgränserna. Det var ett slags paradis på ett litet sätt.
Ord av frid till en tid som ofta var ganska svår. Jullov talades i nöden, inte för att dölja behovet.
Så vad gör vi med jullovet idag? Det behövs fortfarande – liksom fred och fred i världen.
Allt oftare hörs röster som talar med oro för en negativ utveckling av samtalsklimatet i landet och i världen. Upprop och artiklar publiceras, dels med självupplevda berättelser om vad det negativa samtalsklimatet gör med oss människor, dels med uppmaningar till eftertanke.
Urskillnad behövs, av mänskliga skäl. Vi måste vara rädda om varandra. Det behövs också för samhällsutvecklingens skull. Om vi ropar på varandra hörs inte argumenten. Den goda, socialt kreativa debatten om meningsskiljaktigheter döljer sig i den destruktiva affektiva polariseringen.
Så hur tar jag jullov? och skapar det under helgerna som nu ligger framför oss? Hur förmedlar jag julhelgen? Att lyckas åtminstone lite med detta vore en julklapp av stort värde.
Julevangeliet berättas och skildras ofta som en berättelse om frid och lugn. Därför invänder vissa människor och tycker att det blir för gulligt. Men julens budskap är frid, det hörs inte minst i ängelsången i Julevangeliet: “Ära vare Gud i det högsta och frid på jorden”.
Därför är det inte så dumt att det är just perspektivet av lugn och ro som kommit att bli vårt sätt att uppfatta historien om det nyfödda barnet i krubban. Vi behöver mer frid och lugn, inte mindre, i vår tid.
När jag frågar Chat-GPT om hur du får julfrid, är det sammanfattande svaret: “Julfrid handlar inte om att allt ska vara perfekt – det handlar om att skapa en känsla av lugn och glädje för dig själv och omgivningen.” Inte så dumt uttryckt. Fred och lugn är inte bara för mig själv utan för världen.
“För vissa kan jullovet vara ett sätt att prova nya grepp i relationer, både i familjen och bland kollegorna. För någon kan det vara ett sätt att skänka lite barmhärtighet till sig själv, sänka kraven och sänka axlarna. ”
Skådespelaren Stina Ekblad uttryckte det enkelt i slutet av en konsert i Uppsala för några dagar sedan: “God jul och gott nytt år. Behandla varandra väl nu.” Olika ord, samma fredsskapande anda.
Det finns ingen politisk makt som kan utlysa julfred, men alla som vill kan hjälpa till att få detta att hända. Julfriden kan bli vårt mest personliga bidrag till samhället. Var och en på sitt sätt.
Tänk om vi alla tränade denna jul i att se den andre med goda ögon, att leta efter varandras goda sidor, att lyssna på andras bästa argument och inte leta efter det värsta. Att inte jämföra sin egen bästa teori med den andras sämsta praktik.
För vissa kan jullovet vara ett sätt att prova nya grepp i relationer, både i familjen och bland kollegorna. För vissa kan det vara ett sätt att ge sig själva lite nåd, sänka kraven och sänka axlarna.
I kristen tradition kallas denna typ av medvetet arbete med tankemönster och handlingar för “andliga övningar”. Ett tag provar jag ett nytt sätt att vara, agera eller tänka.
Denna jul skulle en “andlig övning”. kan vara att ta ett fridfullt perspektiv på livet, relationer och handlingar, både i den lilla och i den stora världen, och på nätet. Kanske hittar vi något som kan vara värt att ta med oss vidare in i vardagen, även efter helgerna?
För många är vardagen idag fylld av upplevelser av ockupation, hemlöshet, fattigdom och fientlighet. Det är samma grund som för berättelsen om Jesu födelse för över 2 000 år sedan i Julevangeliet. Varför inte öppna det andra kapitlet i Lukasevangeliet och läsa? Julfrid talas i nöden, inte för att dölja nöden.
Julevangeliets händelser äger rum i Betlehem i det heliga landet. Där är nöden och smärtan idag svår. Men hoppet om fred finns kvar, om än skadat och avskräckt.
Frid och lugn kommer inte av sig själv, inte ens under julen. Ändå är barnet i krubban en symbol för fred för vissa, och för andra ett konkret tecken på att det är fridens Gud som upprätthåller tillvaron, även när allt verkar som mest oroligt och svårt.
Det finns ett stråk av frid inom varje människa, och vi kan hjälpa varandra att plocka fram detta – så att vi tillsammans skapar vägen till riktig julfrid. Det är så vi banar väg för fred – mänsklighetens längtan.
God jul och gott nytt år!
