Civila får inte attackeras i väpnade konflikter och måste skyddas, enligt folkrättsliga principer som det internationella samfundet kommit överens om.
Krigets lagar – formellt internationell humanitär rätt – syftar till att skona kombattanter, sårade, krigsfångar och civila onödigt lidande. Kärnan utgörs av de fyra så kallade Genèvekonventionerna från 1949, som har ratificerats av närmare 200 stater. Både statliga och icke-statliga aktörer omfattas av lagarna.
Nyckelord är distinktion (separation mellan civila och kombattanter), proportionalitet (den militära betydelsen av strejker måste vägas mot de risker de utgör för civila) och försiktighet (alla parter måste vidta alla möjliga försiktighetsåtgärder för att säkerställa att strejker endast riktas mot militära mål ).
Att icke-civila vistas bland civila innebär inte att gruppen som helhet kan anses vara ett legitimt mål. Inte heller får civilbefolkningen användas som så kallade mänskliga sköldar för att försvara sig mot attacker.
Sjukvårdens särskilda skyddssymbol måste respekteras och de stridande parterna måste göra vad de kan för att underlätta humanitära insatser.
Källa: FN, Röda Korset och Nationalencyklopedin
