S nya partiprogram – ingen kioskvältare – hufvudstadsbladet

Presenterar nu det socialdemokratiska partiets nya partiprogram – eller snarare utkastet till ett sådant. Arbetsgruppen själva kallar det ett utkast, eftersom nästa års kongress kommer att ha sista ordet. Men är det ett bra utkast?

Den är på 29 sidor. Jag menar att det kunde ha varit hälften så länge som det inte precis är en tidningskiosk som presenteras. Mycket av texten består helt enkelt av självklara saker och allmänna redogörelser för hur Sverige och världen har förändrats. Få formuleringar har ideologiska politiska vingar. Jag tycker att det är märkligt att ett parti inte kan samla några bra skribenter att delta i formuleringarna – i alla fall om man vill att programmet ska läsas utanför den närmaste kretsen.

Ett bra test på en formulerings bärförmåga är att förneka den. Läs detta: “Socialdemokratin strävar inte efter att förbättra vardagen eller göra livet bättre och tryggare för människor.” När jag sätter in ordet “inte” blir det tydligt hur meningslös formuleringen är från början. Och den är full av sådana triviala påståenden.

Det här om det formella.

Har faktiskt mycket ändrats sedan förra partiprogrammet. Att Sverige gått med i Nato syns i svaga formuleringar om kampen för nedrustning eller mot kärnvapen. Numera vill partiet ha en “balanserad internationell nedrustning”. Vad fan betyder det? Formuleringen är så vag att det känns som att den också innehåller mer av en uppgradering…

Avsnitten som handlar om migration kommer att uppröra mycket inom partiet. Det finns ett argument för strikt invandring. Men det kan jag hålla med om: Sverige har länge varit så avväpnat av nyliberal politik och så segregerat att det skulle vara svårt att ta emot stora grupper av flyktingar utan att större problem uppstår. Men: Det här är ett partiprogram. I ett sådant läge borde det finnas ett framtidsperspektiv, ett strävansmål, som säger att inför de stora flyktingströmmar som klimatkrisen kommer att ge upphov till på sikt måste det skapas ett Sverige som är redo för det. Som det ser ut nu blir partiprogrammet helt enkelt ett kolpapper av rådande politiska stämningar.

Rent konstigt saker och ting framgår av partiprogrammet. Under rubriken Rättvis fördelning står det att partiet kräver ett “starkt finanspolitiskt ramverk, för sunda och välskötta statsfinanser”. Problemet är att det bara råkar vara detta drakoniska ramverk, skapat på nittiotalet, som har orsakat ständiga besparingar och obefintliga investeringar som gjort Sverige till ett sämre land. Att kravet på sunda statsfinanser – i praktiken ett förbud mot nödvändiga investeringar i allt från infrastruktur till välfärd – förs fram under rubriken Rättvis fördelning är faktiskt helt utanför väggen.

Det kommer dessutom att slåss om detta vid nästa kongress. Jag hoppas i alla fall att det blir det. En klyfta öppnar sig här i partiprogrammet: En kraftfull reformpolitik kommer att kräva att det finanspolitiska ramverket som ärvts sedan nittiotalet kasseras.

Den riktigt stora och den välbehövliga skillnaden mot det tidigare partiprogrammet är korståget mot vinster i välfärden. Där har partiet blivit mycket tydligare än tidigare. Den enda invändningen jag har här är att tanken verkar vara att allmänheten ska träda in där det finns så kallade marknadsmisslyckanden – som tanken är att först pröva en marknadslösning och om det inte fungerar – först då – vi göra det offentligt.

Men vad ska uttalas högt och tydligt i ett socialdemokratiskt partiprogram är dock detta: För oss har den offentliga sektorn ett egenvärde! Dess uppgift är både att fördela rättvist och att skapa en gemenskapskänsla i samhället och etablera samhällssektorer som är fria från pengars logik. Detta har ett värde i sig. Men det är påpekat så vitt jag kan se inte.

Det tror jag det är ett fatalt misstag: Mycket av socialdemokratins framtid beror på att försvara och utveckla den offentliga sektorn.

Okej – det är lätt att vara orättvis mot en arbetsgrupp som kämpat hårt för att få ihop ett dokument som tillräckligt många kan enas om. Jag inser svårigheterna. Men jag menar att utkastet är för magert, att det inte mobiliserar, att det är ofullständigt i analysen.