Annons
Gästskribent: Björn Erik Gustavsson
Med sitt vackra läge vid Glafsjörden och omgivet av blå kullar måste Arvika vara en av landets vackraste städer. Dessutom har den ett rykte om sig att vara en veritabel kulturell metropol. Åtminstone med värmländska mått mätt.
En stad med klassisk karaktär
I likhet med småstäder som Nora, Söderköping och Hjo klarade Arvika sig relativt helskinnad från 1960- och 1970-talens rivningsvåg och byggandet av enorma varuhuskomplex. Staden har behållit mycket av sin ursprungliga karaktär.
Både till storlek och arkitektur kan orten faktiskt likna Vänersborg. Här finns både kvarter med tvåvåningshus i typisk 1800-talsstil och pompösa stenhus som signalerar ett mer robust stadie av stadsbyggande.
Det som förstärker intrycket av en “klassisk” stad är det strikt rutmönstrade gatunätet. Den första stadsplanen byggde på 30 kvadratkvarter och ett torg intill hamnen. Staden fick namnet Oscarsstad.
Men utbyggnaden misslyckades – och bara tio år senare nedgraderades orten till köping, samtidigt ändrades namnet till Arvika. Mot slutet av 1800-talet ökade industrialiseringen, där inte minst grundandet av Arvikaverken med tillverkning av jordbruksredskap kom att betyda mycket.
Ett besök i kulturella Arvika
Jag besöker Arvika en sommardag 2024 efter att ha besökt “Gammelvala” i närliggande Brunskog, vars omfattande hembygdsgård under denna återkommande sommarvecka lockar tiotusentals besökare som här får uppleva nästan en 1800-talsvärld; fylld med hantverk, mil och ångmaskiner av alla slag. Dessutom en hel del spex- och kostymparader där Gustaf Fröding och andra kända kulturpersonligheter återuppstår.
Slående när du närmar dig Arvika – beläget på sluttningarna ner mot den vidsträckta Glafsfjorden – är de vidsträckta vyerna åt alla håll. Områdets skönhet hyllas mycket – inte minst av alla de konstnärer som i början av 1900-talet strömmade hit och bildade en konstnärskoloni vid sjön Racken.
De starka impulser som konst, hantverk och musik fick under denna tid lever kvar i stadens DNA, och det är svårt att hitta svenska orter i denna storleksklass som utstrålar ett sådant kulturellt självförtroende som Arvika (möjligen i konkurrens med närliggande Sunne; i mitten av Selma Lagerlöf och Göran Tunström land).
Att se och uppleva i Arvika
Du bör ta dig tid att njuta av den fridfulla stadsparken från 1913 intill den tidstypiska esplanaden innan du beger dig norrut in i själva centrum.
Här är några platser att besöka som du inte bör missa: Stora torget med den stora järnvägsstationen i väster och med det klassiska konditoriet Nordells alldeles intill. Missa inte heller Citykonditoriet (som att kastas tillbaka till 40-talet!) och Elins bakgård (som kombinerar gammalt och nytt i en trygg stilmix).
Besök den högt belägna Trefaldighetskyrkan i magnifik jugend, skapad av Ivar Tengbom (som ungefär samtidigt ritade den liknande Engelbrektskyrkan och Högalidskyrkan i Stockholm).
Fler tips: Arvika Konsthantverk (Sveriges äldsta konsthantverksbutik, grundad 1922 av Maja Fjaestad), Arvika Konsthall, det omfattande fordonsmuseet, Såguddens friluftsmuseum vid Kyrkvikens strand… Och kolla in det vackert belägna Ingesunds Musikhögskola, grundades 1927 och med ett stort utbud av offentliga konserter också; vänligen ta en titt på hemsidan.
Lite utanför centrum ligger Rackstadsmuseet, ett av landets vackraste konstmuseer, med en charmig trädgård och kort gångavstånd till närliggande Christian Erikssons Opstuhage. Här finns även en museibutik och ett härligt café. För den som vill lära sig mer om den inflytelserika konstnärskolonin rekommenderas en biltur runt sjön Racken. Än idag bor många konstnärer i detta område.
En kulturmetropol i Värmland
För den som vill veta mer om kulturmetropolen Värmland rekommenderas Göran Bryntessons nyutgivna bok Berättelser om Arvikaen bok som berättar om både stadens historia och nutid på ett initierat och entusiastiskt sätt.
Den vidsträckta volymen avrundas med återgivning av ett antal högtidstal och Arvikadikter och till och med en hel drös Arvikasånger (!) – allt vittnar om det konstnärskap som fortfarande genomsyrar stora delar av stadens liv – och smaksatta med generösa doser av förkärleken till skämt och anekdoter som av många ses som så “typiskt värmländska”.
Bara ett exempel: den första strofen från jubileumsprologen som reciterades vid hundraårsfirandet 2011:
Den här dagen är du extra glad
över vår stad,
för när staden fyller hundra år
vi kan fira extra.
Vi dekorerar gator, parker och trottoarer,
i trumpeter blåser vi fanfarer,
och lockar landshövding och biskop hit
till vår egen jubileumsrit.
Torget är vår främsta festlokal,
här lyfter vi vår festpokal,
då kan vi festligt skrika
Heja Arvika!
Text: Björn Erik Gustavsson
Björn Erik Gustavsson, numera bosatt i Värmland, har sedan 1980-talet försörjt sig som frilansande kulturskribent och kritiker – och på senare år till stor del även som resejournalist. Han har gett ut 14 böcker; inklusive en volym med fokus på Eyvind Johnson som resenär (Resebrev 1921-1952) och en serie skönlitterära verk; fyra diktsamlingar, en novellsamling och en roman.
