På varje föräldramöte utlovar svenska skolor guld och gröna skogar. Blivande föräldrar samlas för att lyssna på inspirerande affärsidéer, passionerade mentorer och utbrända lärare som försöker dölja sin trötthet bakom artiga hälsningar och en varm kaffe.
Men vad händer när läsåret börjar? Det som utlovades verkar snabbt falla i glömska.
Det är som om det finns två helt olika världar: en där skolan presenterar sina visioner och mål, och en där verkligheten möter elever och föräldrar. Frågan är varför den svenska skolan kollapsar i så snabb takt?
Vi måste fråga oss frågan varför det går så mycket bättre för våra nordiska grannländer. I Danmark lyckas invandrarbarn lära sig det danska språket nästan felfritt, inte minst tack vare modersmålsbaserad undervisning som stärker deras grundläggande språkkunskaper, samtidigt som våra elever kämpar med de mest grundläggande orden. Jag vill inte generalisera – det finns stora undantag och klumpar här också – men de känns allt mer sällsynta.
Svenska skolan vill framstå som en förebild, en plats där man sätter sina spår och formar framtiden. Men när vi tittar på resultaten ser vi en annan verklighet. Våra barn läser mindre och lär sig långsammare. Ett konkret exempel är våra niondeklassare, som läser allt mindre, något som inte bara är min observation utan också bekräftas av forskning.
Svenska gymnasieelever och universitetsstudenter visar en oroande svaghet i att läsa och förstå längre texter, vilket påverkar deras förmåga att ta till sig komplex information och resonera kritiskt.
Vad har fört oss hit? Är det bristen på resurser, dålig planering eller en överbyråkratiserad skolledning som har glömt sitt uppdrag? Det är dags för en ärlig diskussion om detta. Föräldrar förtjänar att veta varför löften inte hålls. Och viktigast av allt – våra barn förtjänar en skola som faktiskt håller vad de lovar!
Ljubomir T Devic,
Språklärare och kulturombud gymnasieskola
Hur man skriver en inlämning
