Anslutningen till NATO och DCA-avtalet är praktfiaskon! – hufvudstadsbladet

Natoanslutningen motiverades av Rysslands anfallskrig mot Ukraina och att Sveriges säkerhetssituation drastiskt skulle förbättras om Sverige övergav sin alliansfrihet och istället underordnade sig kärnvapenalliansen Nato och USA:s strävan efter världsherravälde.

Men istället för trygghet och demokrati har det blivit precis tvärtom!

USA:s och EU:s sanktioner mot Ryssland och den ständiga upptrappningen av kriget har misslyckats och har bara lett till fler och fler dödsfall och till massiv materiell förstörelse av infrastruktur och städer. Närmare en miljon människor har dödats hittills, ingen vet säkert, och en tredjedel av Ukrainas befolkning är på flykt, antingen till andra länder eller inom Ukraina. Det finns inget som tyder på att kriget kommer att avgöras på slagfältet, och Ukraina tvingas ständigt resa runt i världen och tigga pengar och utrustning för att fortsätta kriget. Kriget har en negativ inverkan på Europas ekonomi och enorma resurser investeras i upprustning och militärt stöd till Ukraina. Enligt Regeringskansliet kommer Sverige att ha bidragit med över 100 miljarder redan nästa år. Samtidigt går vår sjukvård, skola och omsorg på knäna. Sedan Sveriges inträde i Nato har Ukraina, med uppbackning av USA, angripit Ryssland och för nu ett anfallskrig mot Ryssland. I dagarna hör vi i media som rapporterar att USA har gett klartecken för de första amerikanska långdistansvapnen mot Ryssland och att avancerade amerikanska antipersonella minor kommer att tillåtas användas. Och dessa attacker har nu redan börjat. Naturligtvis kommer Ryssland att svara på det och pansarspiralen fortsätter och risken för att kärnvapen sätts in eskalerar. Grattis Sverige, bra jobbat, eller hur?

Nato-anslutning föregicks inte av någon demokratisk förankring. Tvåhundra år av alliansfrihet och fred tvättades snabbt bort när Socialdemokraterna böjde sig rakt av för borgerliga hot om att göra Nato-medlemskapet till en valfråga. Utan någon som helst möjlighet till offentlig insyn och debatt skyndade den förra socialdemokratiska regeringen fram sin ansökan om svenskt medlemskap i Nato. Turerna blev många och förödmjukande när skurkstater som Turkiet och Ungern krävde att få igenom svenska eftergifter som attacker mot svenska medborgare, till exempel kurder i Sverige. Svenska folket fick inte komma till tals då i stort sett alla större medier stängde dörren så länge anslutningsprocessen pågick. Ingen offentlig utbildning, kritisk granskning eller kritiska röster överhuvudtaget har släppts angående Natos och USA:s prioriteringar sedan andra världskriget.

Däremot var det fritt fram för Försvarsmaktens och ja-sägande partiers representanter över hela linjen från S till SD att uttala sig och uttrycka stöd för den pågående processen. Tidigare ÖB Micael Bydén och nuvarande försvarsminister Pål Jonson (M) öppnade ogenerat för framtida kärnvapen på svensk mark.

I och med Nato-anslutningen har Sverige nu en militär makt- och säkerhetspolitik som prioriterar hur ett kärnvapenkrig ska “hanteras” istället för att fokusera på hur ett kärnvapenkrig ska undvikas genom alliansfrihet och diplomati! Det är som att vi alla borde förbereda oss på kollektivt självmord när kärnvapen plötsligt har blivit en del av verktygslådan!

En demokratisk botten på vägen mot ett helvetescenario var när Sveriges moderata utrikesminister åkte till USA i december förra året och skrev på ett extra militäravtal med USA, det så kallade DCA (Defence Cooperation Agreement). Ett avtal som ger USA och dess väpnade styrkor nästan obegränsade rättigheter i Sverige och över svenskt territorium.

Även om avtalet innebär en inskränkning av svensk suveränitet klubbades detta snabbt igenom utan en balanserad debatt i riksdagen, utan någon hänsyn till svensk grundlag och utan någon demokratisk process när kritiska remissvar ignorerades. DCA-avtalet innebär att USA får tillgång till 17 svenska militärbaser, kan lagra vapen och även kärnvapen på svensk mark. Sverige har inget sätt att kontrollera vilken typ av vapen USA har på sina baser eller ombord på sina bombplan och krigsfartyg. Amerikanska lagar gäller för alla amerikaner, så inga brott kan hanteras utifrån svensk lag och i svensk domstol. Det finns massor av brott på USA:s över 800 militärbaser runt om i världen när amerikaner begår våldtäkt, fylleri, trafikolyckor, inbrott, vandalism och stöld, etc.

De 40 000 insamlade underskrifterna som krävde folkomröstning varken noterades eller besvarades innan beslutet om amerikansk militär i Sverige klubbades. Inga fredsförespråkare i riksdag och regering eller i andra beslutande organ kunde noteras, trots att V och Mp och två politiska vildar röstade nej till avtalet. En sådan falsk konsensus för inte tankarna till demokrati, utan snarare till diktaturländer där alla går i takt och oppositionen tystas.

Hanteringen av NATO-medlemskapet och DCA-avtalet är ett demokratiskt misslyckande. Men det slutar inte här, för ytterligare restriktioner väntar när lagar och regler ska ändras. USA:s militärmakt får inte påverkas av svenska lagar och regler och allt de vill göra ska underlättas från svensk sida. I miljöbalken ska det till exempel göras undantag som försämrar miljöskyddet så att ärenden om ökad miljöpåverkan från militär verksamhet ska kunna handläggas av regeringen utan att riksdagen får föra debatt eller vara med och fatta beslut. Vi svenskar kommer att bli varse dessa försämringar när dricksvatten, fiske, buller, transporter och luft kommer att påverkas och våra levnadsvillkor försämras i de områden där USA väljer att bo.

Samtidigt antas nu nya lagar och författningar som innebär att kritiska medborgare kan anklagas för spionage eller för att störa “den allmänna ordningen”. Det har redan blivit känsligt att kritisera länder och allianser som Sverige samarbetar med – särskilt USA och Nato. Huvudeffekten av lagstiftningen blir inte troget ett stort antal dömda journalister – effekten inom media blir istället den självcensur som media kommer att anta och den kritiskt granskande journalistiken kommer att begränsas kraftigt. Snarare har lagstiftningen i första hand stor påverkan på klimat- och miljöaktivister samt fredsälskare och antiimperialister. De makthavare som stödjer terrorstaten Israel och som förordar krigets fortsättning och utvidgning i Ukraina framställer otvetydigt fredsaktivister som säkerhetshot och agenter för Putin, Hamas etc. Precis som motståndare till DCA under riksdagsdebatten om bl.a. samma i juni kallades desinformatörer och den begärda folkomröstningen antyddes vara ett hot mot rikets säkerhet. Det demokratiska utrymmet för folkrörelser krymper på ett mycket olycksbådande sätt.

Så våra frågor till makthavarna men också till hela Sveriges folk är följande:

1. Hur ska folkligt inflytande och demokratiska arbetssätt garanteras i Sverige?

2. Svenska folket har rätt till opartisk, heltäckande och objektiv information från oberoende källor. Hur ska folkbildning, folkrörelser och det fria offentliga samtalet garanteras i Sverige?

3. Varför är det viktigt att SVT och public service ska hålla sig nära regeringen

åsikter och direktiv? Borde inte SVT och public service garanteras fullt oberoende?

4. FN:s möjlighet att påverka säkerhetspolitiken är liten då stormakter som USA och Ryssland står utanför internationell lag och konventioner? Nu när Sverige inte längre är alliansfritt, borde då Sverige rakt av anta det som USA anser vara säkerhetspolitiskt motiverat, utan någon alternativ verklighetsbelysning av vad USA godtyckligt driver och utlöser i vår omvärld?

Lisbeth Henriksson

Erik Hojer

Andreas Falk

Medlemmar i Solidaritet