Sobhi Akash bor i Aleppos Mokambo-distrikt, ett område som han beskriver som “det mest lojala mot Assadregimen i Aleppo”. I distriktet finns guvernörens palats och säkerhetspolisens högkvarter. I fredags, när Aleppo föll för den väpnade oppositionen, kände Sobhi en försiktig glädje.
– Vi hade hoppats på det här ögonblicket länge, men vi vågade inte riktigt jubla, säger han.
Sobhi Akash beskriver också hur chockade de var – men kanske framför allt rädda för att regimen skulle börja bombardera staden våldsamt, säger han.
Hans beskrivning av hur oppositionen kom in i staden är nästan overkligt.
– Det var väldigt konstigt. Det var väldigt lugnt. Folk frågade milismännen vad de gjorde, och de svarade: “Du har ingenting med det här att göra. Fortsätt att leva ditt liv som vanligt.”
När milisgrupperna sedan avancerade mot Hama och började ta kontroll över stad efter stad, började Sobhis rädsla att lätta. Livet i Aleppo började normaliseras och invånarna återgick till sina rutiner. Radio Sada, där Sobhi arbetade, stängdes dock och dess regimlojala chefredaktör Shadi Halwa försvann spårlöst.
När Sobhi Akash är hörde nyheten om att Assad-regimen hade fallit i Damaskus tidigt på söndagsmorgonen, han var överväldigad av känslor. Under telefonsamtalet med DN bryter han ut i tårar i några minuter:
– Det har gått 14 år.
– Om Bashar al-Alssad hade åkt tidigare hade vi inte förlorat alla dessa martyrer och vi hade inte sett så stora flyktingströmmar. Sedan sex på morgonen har alla varit ute på gatorna och firat med flaggor. Nu är vår glädje fullbordad. Vi hatade alla regimen, men vi vågade inte uttrycka det.
Sobhis fru, till skillnad från från honom tillhör inte Syriens majoritet sunniislam. Hon är en ismaili från staden Masyaf utanför Hamah. Paret är dock inte oroligt för att möta religiösa eller kulturella restriktioner från den islamistiska oppositionen som störtade regimen.
– Det finns en föreställning planterad i folks huvuden att rebellerna är jihadister som kommer att hota alla som inte ber eller klär sig strikt. Men de revolutionära killarna ändrade snabbt den här synen, förklarar han.
I Aleppos kristendominerade områden Aziziyah och Sulaymaniyah ledde den initiala rädslan till att vissa invånare lämnade sina hem och sökte skydd på hotell. Folk var rädda, säger Sobhi Akashs. Men efter tre dagar förändrades situationen. Folk från rebellstyrkorna började hjälpa kristna att sätta upp och dekorera julgranar, enligt Sobhi Akashs.
Idag säger han att väpnade demonstrationer i stort sett har försvunnit från Aleppos gator. Statyerna av Hafez al-Assad, Bashar al-Assads far, som en gång markerade stadskärnan har förstörts. Revolutionens flaggor vajar nu över hela staden.
– Det var lite spänt i början, men nu finns det fler livsmedelsprodukter på marknaden än tidigare, tillägger han.
Vem styr staden?
– Vi hörde att de har tillsatt en styrelse. Men vi känner inte till deras namn. Samma anställda driver institutionerna. Men de högsta cheferna, liksom landshövdingen och filialcheferna, har försvunnit, säger han.
Sobhi Akash bor i Aleppos Mokambo-distrikt, ett område som han beskriver som “det mest lojala mot Assadregimen i Aleppo”. I distriktet finns guvernörens palats och säkerhetspolisens högkvarter. I fredags, när Aleppo föll för den väpnade oppositionen, kände Sobhi en försiktig glädje.
– Vi hade hoppats på det här ögonblicket länge, men vi vågade inte riktigt jubla, säger han.
Sobhi Akash beskriver också hur chockade de var – men kanske framför allt rädda för att regimen skulle börja bombardera staden våldsamt, säger han.
Hans beskrivning av hur oppositionen kom in i staden är nästan overkligt.
– Det var väldigt konstigt. Det var väldigt lugnt. Folk frågade milismännen vad de gjorde, och de svarade: “Du har ingenting med det här att göra. Fortsätt att leva ditt liv som vanligt.”
När milisgrupperna sedan avancerade mot Hama och började ta kontroll över stad efter stad, började Sobhis rädsla att lätta. Livet i Aleppo började normaliseras och invånarna återgick till sina rutiner. Radio Sada, där Sobhi arbetade, stängdes dock och dess regimlojala chefredaktör Shadi Halwa försvann spårlöst.
När Sobhi Akash är hörde nyheten om att Assad-regimen hade fallit i Damaskus tidigt på söndagsmorgonen, han var överväldigad av känslor. Under telefonsamtalet med DN bryter han ut i tårar i några minuter:
– Det har gått 14 år.
– Om Bashar al-Alssad hade åkt tidigare hade vi inte förlorat alla dessa martyrer och vi hade inte sett så stora flyktingströmmar. Sedan sex på morgonen har alla varit ute på gatorna och firat med flaggor. Nu är vår glädje fullbordad. Vi hatade alla regimen, men vi vågade inte uttrycka det.
Sobhis fru, till skillnad från från honom tillhör inte Syriens majoritet sunniislam. Hon är en ismaili från staden Masyaf utanför Hamah. Paret är dock inte oroligt för att möta religiösa eller kulturella restriktioner från den islamistiska oppositionen som störtade regimen.
– Det finns en föreställning planterad i folks huvuden att rebellerna är jihadister som kommer att hota alla som inte ber eller klär sig strikt. Men de revolutionära killarna ändrade snabbt den här synen, förklarar han.
I Aleppos kristendominerade områden Aziziyah och Sulaymaniyah ledde den initiala rädslan till att vissa invånare lämnade sina hem och sökte skydd på hotell. Folk var rädda, säger Sobhi Akashs. Men efter tre dagar förändrades situationen. Folk från rebellstyrkorna började hjälpa kristna att sätta upp och dekorera julgranar, enligt Sobhi Akashs.
Idag säger han att väpnade demonstrationer i stort sett har försvunnit från Aleppos gator. Statyerna av Hafez al-Assad, Bashar al-Assads far, som en gång markerade stadskärnan har förstörts. Revolutionens flaggor vajar nu över hela staden.
– Det var lite spänt i början, men nu finns det fler livsmedelsprodukter på marknaden än tidigare, tillägger han.
Vem styr staden?
– Vi hörde att de har tillsatt en styrelse. Men vi känner inte till deras namn. Samma anställda driver institutionerna. Men de högsta cheferna, liksom landshövdingen och filialcheferna, har försvunnit, säger han.
