Allt för Sverige – men inget för Dalarnas bussar  – hufvudstadsbladet

Där satt defem amerikaner runt ett midsommarbord, och de fick frågan vad de förundrade sig mest över under de veckor de tillbringade i Sverige. Det var näst sista avsnittet av Allt för Sverige som sändes i lördags, ett av mina absoluta favoritprogram. Och en av amerikanerna sa då ungefär så här: Det som fascinerade mig mest är att man i Sverige kan ta sig nästan vart som helst med kollektivtrafiken. I USA är det ibland nästan omöjligt. Du är dömd att alltid ha en bil.

I Sverige kan även långt ute på landet sätter man sig trots allt ofta på en buss – det var det hon förundrades över.

I sådana ögonblick känner man sig svensk är man faktiskt ganska stolt över att något i detta högerland, som Sverige har blivit, fortfarande är ganska fantastiskt. En annan av amerikanerna runt det dukade midsommarbordet höll helhjärtat med om bilden av ett Amerika där kollektivtrafiken fungerar extremt dåligt och han fortfarande bodde i storstaden Chicago. Själv minns jag särskilt från en vistelse i Chicago att det var praktiskt taget omöjligt att ta sig till de fattigare områdena i de södra delarna av jättestaden.

Då slår du av tv:n och att svensk stolthet byts ut mot mörkare tankar: Kollektivtrafiken i landet är inte längre så förbannat bra, även om den är så mycket bättre än den i det extrema billandet USA.

Nyligen tog regionen Dalarna ett första nämndbeslut att höja kostnaden för att resa med Dalatrafik. Och så ser det ut på många håll i landet. Nästan alla regioner i landet har höjt priserna på kollektivtrafiken 2024 och till nästa år. Det händer av den enkla anledningen att regionerna tvingas spara pengar när Tidöregeringen vägrar stödja regionerna så mycket som skulle behövas. Och så är det också i Dalarna: Det är för att minska underskottet i regionens ekonomi som priserna nu höjs. Bara Vänsterpartiet har motsatt sig det.

Medan kollektivtrafiken blir därmed dyrare för resenärer i Dalarna och runt om i landet, så det har blivit billigare att ta bilen. Bensin och diesel är helt klart regeringens prioriteringar, ett faktum som gör att den nuvarande regeringens klimatpolitik är svagare än någon regerings på mycket länge. Regeringen satsar miljarder och åter miljarder på generellt lägre bensinpriser. Och naturligtvis kan höga bensinpriser bety ett helvete för ett hushåll som är beroende av bilen. Men jag tycker att det är konstigt och rent av obegripligt att man inte kan utforma ett system som mildrar bränslekostnaderna för landsbygd och glesbygd – utan utesluter stöd för bilkörning i de städer där det finns bra kollektivtrafik.

Från miljö och ur klimatsynpunkt är det förstås betydligt vettigare att satsa på så billig – helst gratis – och så utbyggd kollektivtrafik som möjligt. Det kostar förstås, men det är en investering som minskar ett annat problem – utsläppen – samtidigt som det gynnar jämställdheten och håller ihop ett land som ibland känns allt mer splittrat. Här och var har det gjorts försök med gratis kollektivtrafik, till exempel i Avesta, men den satsningen blev tyvärr inställd.

Ökningen av priset genomförs nästa år höjer inte priserna dramatiskt, det handlar om fyra procent. Men i ett läge där många ställs inför höjda matpriser och höjda hyror bidrar det till att särskilt de som har det dåligt och dessutom saknar bil, kommer i kläm. Höjda biljettpriser påverkar också kvinnor mer än män – de senare är mer bilburna. Prisökningen sänder inte minst en signal: Kollektivtrafiken är inte prioriterad i svensk politik.

Så även om många amerikaner som besöker Sverige under en längre tid kommer att bli förvånade över att det ofta går att åka både buss och bil mellan små orter utanför landet, så trafikpolitiken här är i en isig uppförsbacke.