Är det medierna som är partiska? Eller är det du? – hufvudstadsbladet

Tittar in på en politikers Facebook. Han är arg på massmedia för något. Går vidare ner i kommentarsfältet där person efter person sätter sina egna partisympatier före varje normal kritisk reflektion. “Allt media gör är vänsterpropaganda” – det har den svenska högern upprepat varje timme i femtio år.

Det är förstås deprimerande att se människor som drabbas av sådan tunnelseende. Men det blir särskilt pikant eftersom det sällan har varit mindre sant än nu.

Sverige har en rekordstor mängd olika sorters medier och majoriteten av alla digitala medier i Sverige ligger i sitt opinionsmaterial någonstans mellan de lösa kanonerna som frekventerar Bulletinen och de borgerliga ledarsidorna som är i stor majoritet bland etablerade tidningar. Svenska medier har därför, om något, en snedvridning åt höger i sitt åsiktsmaterial. Många läsare saknar förmågan att se det.

Behovet av hög mediekunskap ökar också snabbt av andra skäl. Nu läggs AI-genererade bilder och videoklipp till som vi måste försöka sortera igenom. En makalös bild från de spanska översvämningarna i höstas, där bilarna låg som legobitar nedspolade i en gränd, var stor misstro. Det måste väl vara falskt AI? Nej. Det var en riktig bild. AI lyckas alltså nu lura oss även när det inte finns någon AI inblandad.

Så vad ska man rita för avslutning? Vad bör ändras? Jag tror – nästan ingenting. De etablerade nyhetsmedierna ska arbeta enligt samma etiska principer som vanligt.

En del kollegor brukar säga: det är bra om alla är någorlunda missnöjda. Bra journalistik utmanar alltid.

Kanske. Men alla berättelser är inte i mitten. Och jag är snarare lite ledsen över vad jag uppfattar som en låg läs- och analysförmåga hos alldeles för många människor. Jag är gammal nog att minnas hur det lät när socialdemokratin var som starkast, eller när Vänsterpartiet lockade rekordmånga unga på Gudrun Schymans tid. Då var vi borgerliga grisar, vi journalister, sedan gick vi i affärer och vägrade stå på folkets sida. Detta hörs fortfarande från olika håll, till exempel palestinska aktivister med grumliga åsikter i helt grundläggande mediefrågor.

Och därmed kan högern och vänstern och alla andra genast enas om en sak: att skälla ut mig för att jag är elitist.

Men vet du vad? Det är inte elitistiskt att kräva av sina medmänniskor att de ska utsätta sig för en idé som de inte omedelbart sympatiserar med. Att de läser innan de fattar ett beslut, att de kan utvärdera en källa även på nätet, att de testar om deras känslor håller för ett intellektuellt test. Eller kanske mest av allt, tänk på det här enkelt:

När du avfärdar all ogynnsam rapportering och bestämt hävdar att massmedia är partisk – finns det möjligen en liten risk att det är du själv som är det?