Tack Ulf Flodin för insändaren med rubriken “Det är förkastligt att Örkelljunga tummar på LSS”. Det känns otroligt bra när någon vågar säga vad man själv känner.
Vår son är 22 år och har en utvecklingsstörning och tre andra diagnoser. Då tillhör du personkrets 1 och har rätt till LSS-insatser.
Men då han flyttade hemifrån för ett år sedan, vi är i en ständig kamp mot kommunen. De anser att han har goda levnadsvillkor.
Om det är goda levnadsvillkor så gör den bedömningen att han aldrig behöver besöka en läkare, eftersom han varken kan boka tid eller ta till sig den information han får. Han kan inte hämta mediciner, kan inte ringa någon där det är telefonkö eller Bank-ID. Han kan inte planera eller organisera. Listan kan göras hur lång som helst.
Enligt LSS-befäl han har erbjudits boendestöd två gånger. Enligt oss har han tvingats få boendestöd som inte har fungerat på något sätt.
Jag vill vara tydlig med att vi inte har några som helst klagomål på boendestödspersonalen. Problemet är att det stödet inte räcker.
Bostadsbidrag är inte ett LSS-bidrag, som han har rätt till. De är inte tillgängliga när vår son behöver dem som mest och har inte samma erfarenhet av funktionsnedsättningar som LSS-boendet har.
Vår son vet mycket oro, rädsla och ångest. Han mår sämst på kvällarna och nätterna. Då är kommunens lösning att han ringer sjukvården och sedan kontaktar akutpsykiatrin i Helsingborg. Detta är, som de flesta förstår, helt omöjligt.
Vår son blir ofta missförstådd och han har själv svårt att tolka andra. Han har blivit misshandlad på grund av det.
Trots fyra diagnoser har kommunen beviljat ett enda motivationssamtal i månaden.
Jag antar att jag borde tacka kommunen för värmen från era parkbänkar, för det var där vi hittade honom vid fyratiden en morgon, i minusgrader.
Att göra dem bedömningar som kommunen gör är kränkande för alla med funktionsnedsättning. Jag antar att det är lätt att spara pengar på de svagaste.
Hur ska du klara dig när du inte får några villkor? Även jag som mamma har blivit väldigt illa behandlad.
Jag vill tacka dig “vanligt” folk i Örkelljunga. Vår son tycker att du är vänlig. Du ler och säger god morgon.
Vill också tacka Malin och personalen på den dagliga verksamheten för att de sett honom för den han är.
Lena Persson
