En stad har många ansikten och möter oss ofta som något både högst verkligt och hallucinatoriskt. När jag går runt i “Återkomsten – 53 levande och döda artister” detta blir påtagligt. Utställningen, curerad av konstnärerna Leif Elggren och Erik Pauser, fungerar som en del av de konstgemenskaper som skapades i Linköping under 1970- och 80-talen och för dem i dialog med nyproducerade verk och en yngre generation konstnärer med kopplingar till staden, samt verk ur museets samlingar.
För kuratorerna tycks museet ta rollen som både en komplex minnesbank, en lätt förträngd formationsresa, samtidigt som staden till en början blir en fond för att skapa något av en påtaglig stagnation. Pausers slingade videoverk “Linköping Vanitas Röd, Blå, Gul” (2024) sträcker sig över Bergsgraven, installerad i en av museets salar. På en av väggarna hänger Gustaf Cederströms kolskiss på papper till hans monumentala målning Karl XII:s begravning, och dess närvaro här kopplar jag till Elggrens långvariga intresse för nämnda kung, gestaltat i ljudverk, i form av dockor, och här i formen av en 3D-replika i brons av hans balsamerade skalle.
