Jag bor i en glesbygd, 50 mil från Stockholm. Glesbygd definieras nu som att ha en brevlåda, dit morgontidningen nekas leverans.
Som landsbygdsbo hänvisas jag främst till elektroniska medier för min kulturtörst. I lördags satt jag på första våningen och njöt av Dramatens föreställning av “Livet och döden Strömqvist”. Pjäsen sändes i SVT på bästa sändningstid – så aktuell, levande och bra!
Eftertanken efteråt var starka minnen från sedan länge nedlagda “Tv-teatern” med höjdpunkter som “Sverigehjelms” och “En midsommarnattsdröm”. Fantastiska kulturupplevelser skapades med små resurser. Tv-teatern var ett slags kulturkanon, som nådde och älskades av många.
Det politiska projektet att skapa en svensk kulturkanon har mötts med blandade känslor. Många, inklusive jag, har varit mycket skeptiska. Utredningens ordförande Lars Trägårdh har inte lätt att komma ifrån kravet på att skapa en högerpopulistisk lista med “bra/godkänd” litteratur som sedan kommer att påtvingas skolungdom och kulturinstitutioner.
Tv-teatern var förra seklets kulturkanon. Min dröm är att se bra teater från hela landet igen på bästa sändningstid. Mitt förslag till teaterkonstens kulturkanon är att SVT får särskilda medel för att köpa in de bästa teaterföreställningarna från stads-, region- och riksteatrar – från Dramaten till Tornedalsteatern! Och sända pjäserna, 8-10 gånger per termin, i efterhand, för att inte konkurrera med liveframträdandena.
Tänk dig till exempel att regelbundet kunna sitta ner på onsdagar klockan 20 för att se bra svensk teater från hela landet i SVT. Så skapas en levande, långsiktig kulturkanon!
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
