Bara en tidsfråga innan Netflix gör drama om den toksnygge mördaren – hufvudstadsbladet

Oscar Westerholm är filmkritiker på kultursidan.

“Mitt motiv är helt enkelt hämnd”, skrev Theodore Kaczynski, senare känd som Unabomber, i sin dagbok. Några år senare började han sin sjuttonåriga terrorkampanj mot forskningsinstitut och flygbolag.

Kaczynskis manifest – en sorts filosofisk kritik av det moderna industrisamhället, beströdd med paranoida vanföreställningar – lyfts inte så sällan fram av anarkistiska tänkare som en samhällskritisk klassiker. I tv-serier och filmer – som “Manhunt” (2017-2020) och “Ted K” (2021) – porträtteras Kaczynski som en romantisk rebell i stil med Henry David Thoreau.

Luigi Mangione, som misstänks ligga bakom det kallblodiga mordet på försäkringschefen Brian Thompson i New York, är på många sätt Generation Z:s motsvarighet till Unabomber. När Mangione greps bar han på ett handskrivet manifest som kallade företag som United Healthcare, mordoffrets arbetsgivare, “parasitiska” – vilket återspeglar den upphöjda retoriken i Unabomberens manifest.

Mordet har kommit slog en nerv i det samtida Amerika. Många som känner sig lurade av mångmiljardföretag som United Healthcare, vars affärsmodell är att dribbla bort sjukas försäkringsanspråk, lyfter fram mordet som ett politiskt motstånd. Det är en samhällsanalys som, i populismens tidevarv, förenar Tucker Carlson-papegojorna från högern med Bernie Sanders-lojalisterna från vänstern.

Det tog inte många timmar innan sociala medier svämmade över av sjukliga memes som gjorde narr på offrets bekostnad. Många skämtade om att det skulle vara ironins höjdpunkt om United Healthcare vägrade att betala ut livförsäkring till den mördade vd:ns familj.

Det var också något filmiskt med Luigi Mangiones gärning – den skrämmande avrättningen och den efterlämnade ryggsäcken fylld med monopolpengar – som har gjort det möjligt för utomstående att ta avstånd från själva mordet och kasta Magione till en modern Robin Hood.

Den ensamma mannen som tar lagen i egna händer har varit en återkommande trop i amerikansk popkultur, från John Waynes reaktionära cowboys till Joaquin Phoenixs psykopat i “Joker” (2019) via Charles Bronsons massmördare i “Death wish” (1974) och Robert De Niros traumatiserade Vietnamveteran i “Taxi Driver” (1976). Dessa hjältar, eller snarare antihjältar, har modet att bryta sig loss från påtvingade sociala normer för att kunna göra vad situationen kräver av dem.

På brottsplatsen i New York förra veckan hittades tomma höljen märkta med orden “deny”, “delay” och “depose” – en förmodad kommentar om amerikanska försäkringsbolags taktik att neka till ersättningsanspråk. Det kunde ha varit startpunkten för en bombastisk rulle med Liam Neeson i huvudrollen. I kombination med Mangiones bländande Hollywood-leende, fångat på suddiga övervakningsfilmer, var mediavätebomben komplett.

Det har visat sig att Luigi Magione lider av kronisk ryggsmärta, och att han lämnade ett tryggt Ivy League-liv för att utföra sitt brott. Det har inte dämpat den upprörda tonen på internet, snarare tvärtom. Den tjusiga mördaren, vars Facebook-konto var fullt av bilder på hans solbrända, muskulösa kropp, ses snarare som en hjälte som har trotsat sin egen klass och stått upp mot folkets förtryckare. Resultatet är en perfekt Tiktok-storm där popkulturklichéer blandas med en kollektiv revanschlust mot det ekonomiska systemet.

Det är bara en tidsfråga innan Netflix kommer i full cirkel genom att casta ett påkostat dokudrama med Jacob Elordi eller Timothée Chalamet i huvudrollerna törstfälla– mördaren.

Följ vår kulturbevakning – gå in under “Mitt konto” och “Aviseringsinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!