Återigen stormar det kring Hilma af Klints arbete, efter att styrelseordförande och familjeöverhuvud Erik af Klint intervjuades i Svenska Dagbladet i lördags. Återigen är det en släkting till den numera världsberömde konstnären som slår larm om allt från lagbrott, olämplig försäljning av digitaliserad konst och nu senast att den antroposofstyrda stiftelsen ska sälja verk.
Rykten om detta har blossat upp i åratal, liksom slagsmålen. En sorglig soppa, som i mitt tycke sätter käppar i hjulet för drömmen om ett museum tillägnat Hilma af Klint.
Familjens främsta motsvarighet är antroposoferna i Järna, som enligt stiftelsens stadgar ska dominera styrelsen och ta hand om Hilma af Klints efterlämnade konst. Men alla lager och olika fronter av de infekterade striderna är omöjliga för utomstående att förstå.
I detta hjärta av konflikt figurerar flera personer i familjen Klint, där det också förekommer bråk och förtal. Jag vet – som en av många som har blivit kontaktad genom åren med anklagelser om alla möjliga fel och lösa teorier om konstnärens liv, verk och vilja. Även om viss kritik och oro kan vara befogad.
Nu förhandlar stiftelsen verkligen om ett avtal med den välkände New York-galleristen David Zwirner. Han har tidigare sålt ett exemplar av serien “Kunskapens träd” från 1913-15, för många miljoner. Styrelsens kommunikationsrådgivare Varg Gyllander bekräftar i nuläget bara att det pågår ett arbete för att långsiktigt säkra stiftelsens ekonomi och förvaltning av verken.
Men tidigare i veckan sa Erik af Klint i Kulturnytt att han hölls utanför styrelsemajoritetens förhandlingar och inte informerades i tid om det ännu otecknade avtalet – och förnekade samtidigt att den enorma samlingen är i akut behov av återställande. Tvärtemot vad antroposoferna i styrelsen hävdar.
Det borde i alla fall styrelsen skingrar dimman kring sina mål, särskilt som felaktiga uppgifter om testamentet och stiftelsens stadgar har cirkulerat i decennier.
För Hilma af Klint var huvudsaken att bevara Verket intakt, alltså “Tempelmålningarna” från 1906-1915. Serien med 193 innovativa och kraftfulla målningar har etablerat hennes rykte som en abstrakt pionjär, vilket Moderna museet bekräftade med den framgångsrika utställningen 2013.
Läs mer: Konsthistoriskt upplopp på Moderna museet
Enligt stadgarna från 1972 får stiftelsen inte sälja något i den esoteriska “Tempelserien”, som tillkommit “på uppdrag av ett högre väsen”. Däremot konstnärens senare verk från 1916 fram till hennes död 1944. I stadgarna anges att “enskilda målningar av denna kategori får, om det anses lämpligt, säljas och därmed göras tillgängliga för allmänheten, i syfte att samla in medel för att underlätta skötsel och underhåll av de återstående delarna av arbetet”.
Jag har svårt att se individuell försäljning som en katastrof. Sedan två år finns en sk katalog raisonnétill stöd för forskarna. Förlaget Stolpe har gett ut sju stiliga volymer med Hilma af Klints samlade verk, allt som allt närmare 1 600 målningar och teckningar presenterade med grundläggande fakta på engelska och fint screentryck.
Vi pratar om vårt lands största konstskatt och klaraste stjärna på den internationella konsthimlen
Ska något avyttras det är naturligtvis väsentligt att verken hamnar på seriösa institutioner. Ännu viktigare är att konstexperter bestämmer vad som måste behållas och vad som är av mindre betydelse (inklusive ett antal antroposofiska akvarellstudier, några illustrationer, kopior, etc.).
Lika viktigt är marknadsvärden och att allt sköts i enlighet med gällande lagar och regler. Varken i familjen eller bland antroposoferna i styrelsen verkar det finnas tillräcklig kompetens, vilket i mina ögon är mest oroande.
Styrelsen förstärktes under en period av olika yrkesmän med anknytning till Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse som plöjde in miljoner på internationell forskning om af Klint och den nämnda bokutgivningen. De har alla avgått efter tvister i styrelsen och med familjen. Jag känner personligen andra kunniga människor som har skrämts av de ständiga striderna.
Det är så tröstlöst, eftersom konfliktnivån hotar förverkligandet av ett Hilma av Klint-museum.
Antroposofiska sällskapet i Järna har redan museiteckningar av Snøhetta. Men jag tvivlar starkt på att de skulle kunna både bekosta en museibyggnad för flera miljarder och sedan driva den professionellt.
Detta kräver att staten hjälper till. Om Norge kan bygga ett nytt stort museum åt Edvard Munch i Oslo, borde väl Sverige kunna göra detsamma för Hilma af Klint i Stockholm?
Vi pratar om vårt lands största konstskatt och klaraste stjärna på den internationella konsthimlen. Intresset för Hilma af Klints storslagna, radikala och gåtfulla bilduniversum är enormt och växer stadigt. Just nu är hennes konst aktuell i Haag, Paris och på Guggenheim Bilbao, nästa år i Tokyo och på MoMA i New York.
Istället för att fastna i interna stridigheter måste alla förstå att framtiden för hennes konst idag är en fråga för en världspublik.
Läs mer: Katalogeringen av Hilma af Klints samlade verk etablerar henne på djupet
Läs mer: Gåtan Hilma af Klint blir en människa av kött och blod i en ny biografi
Återigen stormar det kring Hilma af Klints arbete, efter att styrelseordförande och familjeöverhuvud Erik af Klint intervjuades i Svenska Dagbladet i lördags. Återigen är det en släkting till den numera världsberömde konstnären som slår larm om allt från lagbrott, olämplig försäljning av digitaliserad konst och nu senast att den antroposofstyrda stiftelsen ska sälja verk.
Rykten om detta har blossat upp i åratal, liksom slagsmålen. En sorglig soppa, som i mitt tycke sätter käppar i hjulet för drömmen om ett museum tillägnat Hilma af Klint.
Familjens främsta motsvarighet är antroposoferna i Järna, som enligt stiftelsens stadgar ska dominera styrelsen och ta hand om Hilma af Klints efterlämnade konst. Men alla lager och olika fronter av de infekterade striderna är omöjliga för utomstående att förstå.
I detta hjärta av konflikt figurerar flera personer i familjen Klint, där det också förekommer bråk och förtal. Jag vet – som en av många som har blivit kontaktad genom åren med anklagelser om alla möjliga fel och lösa teorier om konstnärens liv, verk och vilja. Även om viss kritik och oro kan vara befogad.
Nu förhandlar stiftelsen verkligen om ett avtal med den välkände New York-galleristen David Zwirner. Han har tidigare sålt ett exemplar av serien “Kunskapens träd” från 1913-15, för många miljoner. Styrelsens kommunikationsrådgivare Varg Gyllander bekräftar i nuläget bara att det pågår ett arbete för att långsiktigt säkra stiftelsens ekonomi och förvaltning av verken.
Men tidigare i veckan sa Erik af Klint i Kulturnytt att han hölls utanför styrelsemajoritetens förhandlingar och inte informerades i tid om det ännu otecknade avtalet – och förnekade samtidigt att den enorma samlingen är i akut behov av återställande. Tvärtemot vad antroposoferna i styrelsen hävdar.
Det borde i alla fall styrelsen skingrar dimman kring sina mål, särskilt som felaktiga uppgifter om testamentet och stiftelsens stadgar har cirkulerat i decennier.
För Hilma af Klint var huvudsaken att bevara Verket intakt, alltså “Tempelmålningarna” från 1906-1915. Serien med 193 innovativa och kraftfulla målningar har etablerat hennes rykte som en abstrakt pionjär, vilket Moderna museet bekräftade med den framgångsrika utställningen 2013.
Läs mer: Konsthistoriskt upplopp på Moderna museet
Enligt stadgarna från 1972 får stiftelsen inte sälja något i den esoteriska “Tempelserien”, som tillkommit “på uppdrag av ett högre väsen”. Däremot konstnärens senare verk från 1916 fram till hennes död 1944. I stadgarna anges att “enskilda målningar av denna kategori får, om det anses lämpligt, säljas och därmed göras tillgängliga för allmänheten, i syfte att samla in medel för att underlätta skötsel och underhåll av de återstående delarna av arbetet”.
Jag har svårt att se individuell försäljning som en katastrof. Sedan två år finns en sk katalog raisonnétill stöd för forskarna. Förlaget Stolpe har gett ut sju stiliga volymer med Hilma af Klints samlade verk, allt som allt närmare 1 600 målningar och teckningar presenterade med grundläggande fakta på engelska och fint screentryck.
Vi pratar om vårt lands största konstskatt och klaraste stjärna på den internationella konsthimlen
Ska något avyttras det är naturligtvis väsentligt att verken hamnar på seriösa institutioner. Ännu viktigare är att konstexperter bestämmer vad som måste behållas och vad som är av mindre betydelse (inklusive ett antal antroposofiska akvarellstudier, några illustrationer, kopior, etc.).
Lika viktigt är marknadsvärden och att allt sköts i enlighet med gällande lagar och regler. Varken i familjen eller bland antroposoferna i styrelsen verkar det finnas tillräcklig kompetens, vilket i mina ögon är mest oroande.
Styrelsen förstärktes under en period av olika yrkesmän med anknytning till Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse som plöjde in miljoner på internationell forskning om af Klint och den nämnda bokutgivningen. De har alla avgått efter tvister i styrelsen och med familjen. Jag känner personligen andra kunniga människor som har skrämts av de ständiga striderna.
Det är så tröstlöst, eftersom konfliktnivån hotar förverkligandet av ett Hilma av Klint-museum.
Antroposofiska sällskapet i Järna har redan museiteckningar av Snøhetta. Men jag tvivlar starkt på att de skulle kunna både bekosta en museibyggnad för flera miljarder och sedan driva den professionellt.
Detta kräver att staten hjälper till. Om Norge kan bygga ett nytt stort museum åt Edvard Munch i Oslo, borde väl Sverige kunna göra detsamma för Hilma af Klint i Stockholm?
Vi pratar om vårt lands största konstskatt och klaraste stjärna på den internationella konsthimlen. Intresset för Hilma af Klints storslagna, radikala och gåtfulla bilduniversum är enormt och växer stadigt. Just nu är hennes konst aktuell i Haag, Paris och på Guggenheim Bilbao, nästa år i Tokyo och på MoMA i New York.
Istället för att fastna i interna stridigheter måste alla förstå att framtiden för hennes konst idag är en fråga för en världspublik.
Läs mer: Katalogeringen av Hilma af Klints samlade verk etablerar henne på djupet
Läs mer: Gåtan Hilma af Klint blir en människa av kött och blod i en ny biografi
