Nu är Black Week här och når sin kulmen med Black Friday på fredag. Att “precis som alla andra” fynda bland varor Du kanske annars inte köper, men passa nu på att köpa på grund av priset, för att uppleva hur vår glädje är sammanflätad med att ha olika produkter som går att komma åt via Black Friday-rean till, även för dig: det är vår nuvarande gruppkänsla! Psykologi har visat att vi älskar nya saker. Det ger en kick, några glada stunder av gemenskap: Jag går med i det jag drömde om att vara en del av.
Black Friday är ett fenomen. Vi kan köpa vad vi vill. Vi har råd, det önskvärda blir möjligt att äga.
Julafton är ett annat fenomen. Sedan träffas familj och vänner. Runt julafton och fram till nyårsafton summeras ytterligare ett år tillsammans. Vi ger varandra saker. Vi äter lyxmat och myser i fina kläder. Det är en fest.
Många säger: Jag vill inte leva spartanskt, lite mer med måtta är den bästa modellen för ett bra liv. Och vem är domaren som kan bedöma vilka varor som är godkända bland allt som går att köpa? Är det ekologiskt? (Nej) Är den också svensktillverkad? (Ja men konventionellt odlad) Skickas den med lastbil? Är det en plastflaska? (Då är det inte hållbart?) Är det värdelöst? (Då är det inte hållbart?) Är det reklam? (Det bör undvikas!) Är det verkligen nödvändigt? (Nej det är det inte!) Går inte livet bra ändå utan detta köp? (Ja, men självklart…)
Paltbröd med fläsk, saltad sill i träfat som håller vintern (varje vinter), tillsammans med vår kokta potatis. Gråa tyger, hårda skor med träsulor, blöt snö och yllestrumpor. Slink ut på lerfältet och plocka upp de sista resterna av skörden som årets möda gav. Kanske har vår överlag långa, fattiga, karga svenska historia gjort att vi aldrig mer vill “se ut så här”? Men Black Friday, är det bättre?
Hanna Sjöberg
