Kan vi få allt? Och det kan vi vara alla? Från tjejchef till muffinsdoftande mjuk tjej? Vår samtida diskussion om den mjuka tjejtrenden säger något om den feministiska frågans aktualitet – liksom det ambivalenta svaret.
Men vid millennieskiftet svarade den amerikanska livsstilsikonen Martha Stewart med ett rungande ja på den frågan. Det var också själva affärsidén för hennes imperium av böcker, tidningar och tv-program om “hemmakt”; matlagning, inredning och trädgårdsarbete. Dessutom visade hon hur dessa kvinnliga färdigheter skulle hanteras med en perfektionistisk järnhand. Målet dök upp på omslagen, en glänsande Martha omgiven av inbjudande hemmys. Allt skulle vara, för att tala med Martha själv, “perfekt perfekt”.
I dokumentären “Martha” (Netflix) får vi följa den otroliga historien om Martha Stewarts uppgång och fall. Hon var den fattiga men händige flickan från en stor polsk familj som gifte sig rik. Efter en period som börsmäklare i New York flyttade familjen ut på landet. Hon renoverade, startade en cateringfirma och skrev kokböcker. Hennes livsstil gick hem i slott och kojor, kändisar ville anställa henne och kvinnorna ville laga hennes bakade kalkon. Det är inte för inte som Martha kallas “the original influencer”.
1990 lanserades tidningen Martha Stewart Living, följt av en rad andra självbetitlade produkter med henne själv i centrum. Redan ett decennium senare var hon en superkändis. Marthas hyperambitiösa “hemmakt” blev standard, även för arbetande kvinnor utan hemhjälp.
Marthas omfattande livsstilskoncept spreds över världen i olika varianter. I Sverige startade till exempel tidskriftsdrottningen Amelia Adamo tidningen Amelia. “Att ha allt”-andan var på plats; karriärsidor blandades med dekor och recept – minus Marthians krav på perfektion och med en mjukare anda av systerskap.
Journalist Carina Nunstedt följde på 00-talet med de glansiga tidningarna Mama och Family Living vars “ha allt”-filosofi nu omfattade barn och ett glamoröst moderskap (Den klassiska undertiteln löd “från blöjbyten till paraplydrinkar”). Plötsligt tävlade heltidsarbetande kvinnor om att hämta tidigt på morgonen och arrangera fantastiska barnkalas.
I USA hade Martha blivit den första kvinnliga självgjorda miljardären och hennes imperium hade blivit offentligt. En underliggande irritation mot makthusets fru började skönjas och tv-program debatterade hur kraven på moderna kvinnor ökat i ikonens skugga och risken för utbrändhet. I affärsvärlden diskuterades hennes bitiga personlighet, måttstocken hade förstås sett annorlunda ut om hon varit en man.
Martha Stewart är missnöjd med den senare delen av dokumentären, men den är klart mest intressant. Sen när bubblan spricker.
Efter skilsmässan från Maken Andrew avslöjade att Stewart-äktenskapet var allt annat än perfekt. Det kantades av ständiga otroheter och slutade med att han rymde med en anställd medan Martha var ute på en bröllopsboklanseringsturné. Dottern Alexis erkände att hon hade “växt upp i ett mycket obekvämt hem, där jag lärde mig att undertrycka känslor”. Den dåliga karman kulminerade 2004 när hon dömdes till fängelse för att ha försökt hindra en FBI-utredning om misstänkt insiderhandel.
I dokumentären kommenterar en hårdkokt Martha sin fängelsetid och säger att “kaffet var väldigt dåligt i alla fall”. Straffet skulle visa sig vara en katastrof för företaget men ledde paradoxalt nog till en ny frihet på det personliga planet. Med fasaden sprucken kunde hon äntligen lämna den moderna kvinnans mentala fängelse – kravet på perfektion – och börja ha lite kul med nya bästisen Snoop Dog. Förhoppningsvis får hon efterföljande lärjungar.
Läs mer krönikor andra andra texter av Catia Hultquist
