SVT:s reporter Daniel Grefve frågade Linn Svahn i onsdags, efter starten av damernas jakt, om det “var självklart för henne att fortsätta (i Tour de Ski) trots att det har varit så svårt”.
Svaret var rätt Linn Svahnskt, om man säger:
– Det är helt bedrövliga frågor, för alla som står här vill gå igenom. Så jag tycker, så här, lite respekt för att vi gör vårt bästa hela tiden och slutar med sådana frågor.
Linn Svahn gillar att vara något av en big-shot, det är inte första gången hon föreläser en reporter, och visst måste man förstå att stora stjärnor ibland reagerar med uppgivenhet på den senaste tidens bevakning och de ibland rutinmässiga frågorna – men nu Linn Svahn är varken en av de största stjärnorna eller en av de mest bevakade, så lite ödmjukhet kanske inte skulle skada.
Och nu var inte Daniel Greves fråga så dum. Att skidåkare lämnar Tour de Ski efter dåliga resultat är ingen nyhet, men det kanske inte alltid kommuniceras direkt – de brukar dra sig ur på grund av “hälsoskäl”.
Tre svenska skidåkare har lämnat damtouren hittills, liksom tre ukrainska, två italienska, två franska och en tysk skridskoåkare. Snart råder epidemin.
Ja, journalister ställer dumma frågor ibland, jag har själv syndat genom åren – men som reporter ställer man som bekant inte frågor av rent privata skäl. Du sänds, representerar din tidning, din tv-kanal – och i nio fall av tio försöker du agera tolk för dina läsare och tittare.
Linn Svahn måste nog erkänna att de som tittar på henne hemma i sofforna ibland har några frågor som hon som elitidrottare anser är enkla eller fåniga. Det är inte bara tack vare sitt eget hårda arbete som hon fick chansen att stå där i den blågula landslagsdräkten, den svenska idrottsrörelsen har också bidragit starkt till att hon har kunnat satsa, representera Sverige och kanske också försörja sig från hennes idrottsmannaskap.
Dessutom är Daniel Grefve en mycket bra, prisbelönt reporter, och han förtjänar också lite respekt.
SVT:s granskning av pyrotekniken i Allsvenskan 2024 är så pass färsk att jag inte hunnit sätta mig in i materialet, men 7 756 insmugglade pyrotekniska produkter vid de allsvenska matcherna under förra året är förstås en helt vansinnig siffra – inte minst med tanke på att alla allsvenska besökare söks innan de släpps i.
Jag har bara erfarenhet från IFK Norrköpings hemmamatcher förra året, men där blir man noggrann genomsökt, de lyfter på mössor, undersöker vad man har i fickorna etc. Hos mig skapar det frustration och irritation varje gång – jag brukar fråga vakterna envist. hur många bengaler hittade de idag, en enda under hela säsongen? Det är inte direkt popiskt att ställa dessa frågor.
Senast ifrågasatte de en liten skitsten jag brukar ha i fickan och en liten rulle saltlakrits – “det är förbjudet att ta med eget godis in på arenan”. Ja, det är sant.
Hört talas om talesättet “sila knott och svälja kameler”?
Kanske kommer någon übersmart representant för de allsvenska klubbarna snart att ställa sig frågan hur dessa 7 756 pjäser tar sig in på arenorna – om man genomsöker alla, och dessutom nästan aldrig konfiskerar en enda under besöken.
Slutsats?
Joe Labero! Omedelbart förbud mot den gamle mannen.
Om lagstiftningen mot pyroteknik är totalt ineffektivt bör man antingen se till att det fungerar och efterlevs – eller skrota det.
SVT är också välkommen att göra den där undersökningen som ingen annan verkar ha gjort, när du nu är igång: Fråga den stora allsvenska publiken vad de tycker om elden och fyrverkeriet.
Vem och/eller vem äger allsvensk fotboll? Det verkar som att vi nu åtminstone kan utesluta klubbarna.
Läs fler tv-spalter av Johan Croneman här.
SVT:s reporter Daniel Grefve frågade Linn Svahn i onsdags, efter starten av damernas jakt, om det “var självklart för henne att fortsätta (i Tour de Ski) trots att det har varit så svårt”.
Svaret var rätt Linn Svahnskt, om man säger:
– Det är helt bedrövliga frågor, för alla som står här vill gå igenom. Så jag tycker, så här, lite respekt för att vi gör vårt bästa hela tiden och slutar med sådana frågor.
Linn Svahn gillar att vara något av en big-shot, det är inte första gången hon föreläser en reporter, och visst måste man förstå att stora stjärnor ibland reagerar med uppgivenhet på den senaste tidens bevakning och de ibland rutinmässiga frågorna – men nu Linn Svahn är varken en av de största stjärnorna eller en av de mest bevakade, så lite ödmjukhet kanske inte skulle skada.
Och nu var inte Daniel Greves fråga så dum. Att skidåkare lämnar Tour de Ski efter dåliga resultat är ingen nyhet, men det kanske inte alltid kommuniceras direkt – de brukar dra sig ur på grund av “hälsoskäl”.
Tre svenska skidåkare har lämnat damtouren hittills, liksom tre ukrainska, två italienska, två franska och en tysk skridskoåkare. Snart råder epidemin.
Ja, journalister ställer dumma frågor ibland, jag har själv syndat genom åren – men som reporter ställer man som bekant inte frågor av rent privata skäl. Du sänds, representerar din tidning, din tv-kanal – och i nio fall av tio försöker du agera tolk för dina läsare och tittare.
Linn Svahn måste nog erkänna att de som tittar på henne hemma i sofforna ibland har några frågor som hon som elitidrottare anser är enkla eller fåniga. Det är inte bara tack vare sitt eget hårda arbete som hon fick chansen att stå där i den blågula landslagsdräkten, den svenska idrottsrörelsen har också bidragit starkt till att hon har kunnat satsa, representera Sverige och kanske också försörja sig från hennes idrottsmannaskap.
Dessutom är Daniel Grefve en mycket bra, prisbelönt reporter, och han förtjänar också lite respekt.
SVT:s granskning av pyrotekniken i Allsvenskan 2024 är så pass färsk att jag inte hunnit sätta mig in i materialet, men 7 756 insmugglade pyrotekniska produkter vid de allsvenska matcherna under förra året är förstås en helt vansinnig siffra – inte minst med tanke på att alla allsvenska besökare söks innan de släpps i.
Jag har bara erfarenhet från IFK Norrköpings hemmamatcher förra året, men där blir man noggrann genomsökt, de lyfter på mössor, undersöker vad man har i fickorna etc. Hos mig skapar det frustration och irritation varje gång – jag brukar fråga vakterna envist. hur många bengaler hittade de idag, en enda under hela säsongen? Det är inte direkt popiskt att ställa dessa frågor.
Senast ifrågasatte de en liten skitsten jag brukar ha i fickan och en liten rulle saltlakrits – “det är förbjudet att ta med eget godis in på arenan”. Ja, det är sant.
Hört talas om talesättet “sila knott och svälja kameler”?
Kanske kommer någon übersmart representant för de allsvenska klubbarna snart att ställa sig frågan hur dessa 7 756 pjäser tar sig in på arenorna – om man genomsöker alla, och dessutom nästan aldrig konfiskerar en enda under besöken.
Slutsats?
Joe Labero! Omedelbart förbud mot den gamle mannen.
Om lagstiftningen mot pyroteknik är totalt ineffektivt bör man antingen se till att det fungerar och efterlevs – eller skrota det.
SVT är också välkommen att göra den där undersökningen som ingen annan verkar ha gjort, när du nu är igång: Fråga den stora allsvenska publiken vad de tycker om elden och fyrverkeriet.
Vem och/eller vem äger allsvensk fotboll? Det verkar som att vi nu åtminstone kan utesluta klubbarna.
Läs fler tv-spalter av Johan Croneman här.
